Ledare

Mubaraks hand av järn

De våldsamma sammandrabbningarna i Kairo innebär en politisk och humanitär katastrof för Egypten och ett dubbelt misslyckande för EU och USA.

De fredliga demonstrationerna och kraven på yttrandefrihet och demokrati har slagits ned med brutalt våld.

Både president Obama och EU:s utrikesministrar har tydligen bidragit med konkreta råd till president Mubaraks regim under den gångna veckan. Men bilderna från Kairo visar med all önskvärd tydlighet att de har gjort en allvarlig missbedömning.

Mubarak förklarade i tisdags kväll att han inte kommer att ställa upp i höstens val. Beskedet välkomnades i både Washington och Bryssel.

Sveriges utrikesminister var entusiastisk. Efter den egyptiske diktatorns tal skrev Carl Bildt på sin blogg: ”Med kvällens viktiga besked – som jag starkt välkomnar – är eran Mubarak i Egyptens politik över. Nu hoppas jag att den verkliga övergången till ett demokratiskt, pluralistiskt och stabilt Egypten inleds.”

Men lyssnade han verkligen på hela talet? Det innehöll två delar. Mubarak gav besked om att han inte tänker ställa upp i höstens val men varnade sedan i starka ordalag för plundring och kaos. Det var ett sätt att säga: hit men inte längre. Mubarak förklarade att han tänkte återupprätta säkerhet, lag och ordning i landet.

Det hotet verkställdes i går. Presidenten skickade in beväpnade anhängare för att slå ner de fredliga demonstranterna på Tahrirtorget.

De som under den senaste veckan har gått ut på Kairos gator för att kräva frihet har skäl att känna sig svikna av väst.

Stödet för deras krav på demokrati har varit alltför svagt. Att EU och USA dessutom trodde på president Mubaraks löften gör sveket ännu större.