Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Ledare

När äldre blir allt yngre

100 är kanske det nya 80.
100 är kanske det nya 80. Foto: Fredrik Funck

Äldre blir allt ”yngre”. Många vill fortsätta att arbeta efter pensionsåldern. Den möjligheten måste finnas. Att inte alla kan eller vill arbeta efter 65 eller 67 år är inget skäl till att de som kan och vill inte ska få. 

Texten har tillfogats en rättelse.

40 är det nya 20. 70 är det nya 50. Och 60 det nya 40. Den som drömmer om evig ungdom kan med hjälp av Google dra av det antal biologiska år man vill för att leta sig fram till önskvärd ålder. Den enorma mängden träffar, vilka siffror man än petar in i sökfältet, visar att vi lever i en kultur där ungdom är lika eftersträvansvärt som ålderdom inte är det.

Men helt förljugna är inte de nya sifferexerciserna. Ingemar Skoog, professor i psykiatri vid Göteborgs universitet och föreståndare för Centrum för åldrande och hälsa, medverkade i ”Malou efter tio” för en tid sedan. Och han kunde där under rubriken 70 är det nya 20 berätta om hur bättre kost, bättre livsföring och bättre utbildning faktiskt gjort många av dagens äldre ”yngre”. Sedan 1990 har svenskarna kunnat lägga fyra ytterligare år till den genomsnittliga livslängden.

I söndagens Rapport framträdde Ingemar Skoog igen. Då talade han om några av de mindre positiva fynden i studierna om åldrandet. Till tesen om att 70 är det nya 20 adderades forskningsresultatet att dagens 70-åriga kvinnor dricker nästan 20 gånger mer än kvinnor i samma ålder gjorde på 1970-talet.

Den forna nattklubbsdrottningen Alexandra Charles, som själv befinner sig i den aktuella åldern men som arbetar fortfarande, intervjuades i inslaget. Hon framförde teorin att sysslolöshet kan bidra till det myckna sippandet. Att tillvaron som pensionär helt enkelt blir för enahanda.

Det har snart gått 300 år sedan Ludvig Holberg i komedin ”Jeppe på Berget” ställde frågan: Varför dricker Jeppe? Svaret har varierat över tid. I takt med ökad kunskap om genetisk sårbarhet har sociologiska förklaringar delvis hamnat i skymundan. Men så sent som 2007 skrev Lars Fr H Svendsen, fil dr i filosofi vid Bergens universitet, en intressant betraktelse under rubriken ”Ruset bor granne med långtråkigheten”. Han menade att det finns ett gediget belägg för sambandet mellan leda och rusanvändning. (SvD 8/1 2007.)

Det finns givetvis inte en förklaring. Svenskars drickande har blivit mer kontinentalt. Kvinnor har tagit efter ett beteende som tidigare huvudsakligen var förbehållet män. Det gäller inte minst alkoholkonsumtionen.

Men man skulle också kunna säga att dagens 70-åringar dricker för att de kan. För att kunna leva som en 20-åring måste man vara hyfsat frisk. Det är knappast på långvården det klunkas som mest.

Nyheten i gårdagens DN om att en tredjedel av svenskarna kan tänka sig att fortsätta arbeta efter att de fyllt 65 år säger något om det värde många tillskriver arbetslivet och den förmåga de tillskriver sig själva.

Hur lustfyllt man ser på ett arbetsliv efter ålderspensionen beror förstås på vilket arbete man har och vilket man kan tänkas få. Från vänsterhåll brukar anföras att problemet på dagens arbetsmarknad är att många inte mäktar med ens till 60. Det är ett reellt problem. Men det också ett reellt problem om människor som vill och kan arbeta längre inte får det.

Det vi skulle behöva är ett mer flexibelt och anpassat arbetsliv. Där människor med fysiskt och psykiskt tunga arbeten i högre utsträckning kan få arbetsvillkor och arbetstider som inte sliter ut dem i förtid. Och där människor som klarar att arbeta mer och längre också får bättre möjligheter att göra det. De två grupperna står inte emot varandra. Förhållandet är snarast de motsatta.

Den klassiska parollen: ”Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov” var måhända radikal i Karl Marx tolkning. Men i en snävare betydelse kan det lika gärna vara en beskrivning av vilket välfärdssamhälle som helst. Man kan ha olika uppfattning om hur mycket som ska fördelas och hur mycket individen får behålla själv. Men att en viss fördelning måste och bör ske råder stor politisk enighet kring.

Därför bör varken arbetstid eller pensionsålder vara densamma för alla. Den så kallade pensionsgruppen presenterade för ett år sedan dokumentet ”Överenskommelse om vissa justeringar i pensionsöverenskommelsen och den fortsatta processen”. I det sägs bland annat att förändringar som krävs för att människor ska kunna arbeta längre måste ske i dialog med arbetsmarknadens parter.

Visst. Men man måste också väga in vad man i dag vet om åldrandet. Även om 70 inte är det nya 20, så borde vi kunna enas om att dagens 65 inte är gårdagens 65. Och att det måste märkas i arbetslivet – och inte bara på barerna.

Läs mer. Alla ledare 7 april

• Signerat. Gunnar Jonsson: Vänstergir inte svaret för Clinton. ”Hillary Clinton blir säkert demokratisk presidentkandidat 2016, men att vinna finalen blir tuffare. Särskilt om hon svänger åt vänster för att glädja partiaktivisterna.” Läs ledarartikeln

• Kolumn. George Soros: Sista chansen för Ukraina. ”Putin försöker driva fram ett ekonomiskt och politiskt sammanbrott i Ukraina. Landet behöver och förtjänar kraftfullt stöd – men EU tittar åt annat håll.” Läs kolumnen

Rättelse 2015-04-07 17:47
I en tidigare version av texten angavs fel siffra för hur mycket svenskarnas genomsnittliga livslängd ökat sedan 1990.