Privatisering och avknoppning är en del av den moderata politiken. Men ansvaret för de offentliga reorna är det ingen som vill ta.
Statsminister Fredrik Reinfeldt fick i ett telefonväkteri för ett par veckor sedan frågan om försäljningen av Serafens vårdcentral i Stockholm. Han passade och sa att frågan inte var hans utan landstingets.
I veckan som gick var det landstingsrådet Filippa Reinfeldt som satt i P1-studion. Men hon ville inte heller tala om Serafen utan förklarade att hon varit ordförande i landstingets hälso- och sjukvårdsnämnd i fem år och att frågan därför inte legat på hennes bord. Frågan om vems bord det då ligger på blev varken besvarad eller ställd.
Stockholms nuvarande landshövding Chris Heister (M) var finanslandstingsråd när det begav sig. Hon pekas tillsammans med Filippa Reinfeldt ut som ansvarig av vänsterpartisterna Birgitta Sevefjord och Håkan Jörnehed (Stockholmdebatt 12/1).
Men inte heller Chris Heister är villig att axla ansvaret för att en verksamhet som på marknaden tycks vara värd runt 20 miljoner kronor slumpades bort för 694 500 kronor några år tidigare. Hon säger att hon var med och tog principbeslutet om avknoppning men att priset sattes av Stockholms läns sjukvårdsområde, SLSO.
Men inte heller på SLSO hittar DN någon som träder fram. Däremot hittar vi en skrivelse daterad den 10 december 2007 där avdelningen Verksamhetsstöd ekonomi beräknat att Serafen under 2008 borde generera en vinst på mellan 2 och 3 miljoner kronor. Nio dagar senare fattade landstingsstyrelsen ett beslut om att avknoppning fick ske och gav landstingsdirektören i uppdrag att utforma en värderingsmodell för avknoppad verksamhet.
Chris Heister säger att politiker inte kan göra värderingar, det ska oberoende bedömare göra. I detta har Chris Heister rätt. Däremot både kan och ska politiker fatta beslut om vad det är som ska värderas. Att sälja hela verksamheter, som skett med förskolan i Årsta till exempel, till priset av inventarierna är definitivt ett politiskt val. Och för detta ska ansvar utkrävas.
Serafens inventarier värderades till 470.000 kronor. Därutöver gjorde Öhrlings PricewaterhouseCoopers en värdering av avkastningen, som enligt ett interpellationssvar signerat dåvarande finanslandstingsrådet Catharina Elmsäter-Svärd hamnade på mellan 273.000 och 500.000 kronor. Slutpriset minus inventarier blev alltså inte mer än 224.500 kronor.
Detta ska då vägas mot landstingsekonomernas beräkningar på upp till tio gånger mer. Och till att verksamheten ett par år senare – enligt uppgift – klubbades för ungefär 20 miljoner.
Såvida inte Serafen ryckt upp sig något enormt, har Öhrlings antingen räknat väldigt fel eller räknat på något annat än det Catharina Elmsäter-Svärd påstår. Vilket av detta är oklart. Öhrlings hänvisar till tystnadsplikten och säger sig därför inte kunna redovisa sina beräkningar och från SLSO är det ingen som ringer tillbaka.
Alla kan göra misstag. Också politiker. Avknoppningen är för Moderaternas del lika mycket politik som vänsterns antiprivatiseringslinje. Ta ansvar för det, medge att prissättningen blev helt uppåt väggarna men att det inte förändrar tron på mångfald i utförarledet.
Vänsterpartiet har polisanmält landstinget. Det är utmärkt. Fast det är genant att det ska behövas en rättsapparat för att utkräva politiskt ansvar.