Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Ledare

När vilsenheten regerar

Alla ska med. Någonstans.
Alla ska med. Någonstans. Foto: Lotta Härdelin

DN 11/2 2016. Efter den senaste tidens händelser och debatt vore det konstigt om invandring inte hade blivit väljarnas viktigaste fråga. Men oron gäller vad regeringen förmår.

Invandring och integration har blivit viktigast för de svenska väljarna, enligt den DN/Ipsosmätning som presenterades i måndagstidningen. Förändringen har gått snabbt: 20 procent tyckte så i juni, nu är siffran 40 procent.

Fast konstigt vore det väl annars. Flyktingströmmen ökade kraftigt under sommaren och totalt under 2015 kom 163 000 asylsökande. Frågan har totalt dominerat den politiska debatten under hösten. Allianspartierna utom Centern svängde i restriktiv riktning. Också den rödgröna regeringen kände sig tvingad att byta fot. Socialdemokraterna gjorde en U-sväng från Stefan Löfvens ”mitt Europa bygger inte murar” till hårda id-kontroller vid gränsen och tillfälliga uppehållstillstånd. Miljöpartiet lät sig gråtande släpas med.

När det gäller vilket parti som har bäst invandringspolitik är däremot läget mer eller mindre oförändrat. Sverigedemokraterna ledde redan för ett halvår sedan, men har inte tjänat något under hösten. Deras väljarstöd ligger relativt still.

 

De rödgrönas dilemma är inte att jobb och välfärd hamnar offside när debatten kretsar kring invandring, utan att de inte har något att säga om sina ”hjärtefrågor”

 

Att svenskarna anser invandringen viktigast säger inget om inställningen. Undersökningarna visar dock även här ett skifte. I september, när tragedin i framför allt Syrien blev brutalt påtaglig, hade stödet växt kraftigt för att välkomna fler flyktingar. Mot slutet av året, i takt med att mottagningssystemet dignade under bördan, tyckte en majoritet att Sverige borde ta emot färre. Ipsos fann emellertid att skälet mer var svårigheten att hinna ta hand om alla än nationalism eller främlingsfientlighet.

Integration är i princip ett paraply för annat som hänger ihop med flyktingkrisen: jobb, bostäder, skolor. Att väljarna funderar över hur frågorna ska lösas är självklart. Att arbetsmarknaden ser ut att ha tappat i intresse är till stor del en chimär, eftersom sysselsättning är avgörande för vilken roll de nyanlända kan spela för samhället.

Opinionsmätningarna visar att regeringen har uppenbara problem. S är nere på katastrofnivåerna från Håkan Juholts tid, MP rosar inte direkt marknaden. Det handlar säkert både om ryckigheten i själva flyktingpolitiken och om huruvida de rödgröna duger till att sköta integrationen.

Förr var ordet volym bannlyst för regeringen, nu har en minskande sådan blivit ledstjärnan. Öppna hjärtan stängdes under galgen, inte på grund av en medveten strategi. Vad som händer när våren kommer återstår att se, om EU klarar att ta gemensamt ansvar är ytterst tveksamt. Migrationsminister Morgan Johansson (S) säger att det finns fler åtgärder i beredskap om flyktingströmmen inte minskar rejält, oklart vilka. Men i höstas sa MP att partiet inte tålde mer.

Och de rödgrönas dilemma är inte att jobb och välfärd hamnar offside när debatten kretsar kring invandring, utan att de inte har något att säga om sina ”hjärtefrågor”. Finns det ingen politik går det inte att vara tydlig med den. Det förklarar varför S nu får ett uselt betyg i ämnet sysselsättning.

Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S) gjorde i Ekots lördagsintervju sitt för att sprida bilden att allt egentligen står väl till. ”Nu håller vi på att lösa ungdomsarbetslösheten”, sa hon, och ”sysselsättningen bland utrikes födda ökar nu väldigt kraftigt”.

Regeringen är lyckligt lottad när det gäller konjunkturen, som var god redan under Alliansregeringen och fortsatte spinna när Löfven tvingades använda en borgerlig budget. Flyktinginvandringen ger paradoxalt nog extra skjuts åt ekonomin.

S egna vallöften, de som skulle fixa arbetslösheten, har det däremot inte blivit mycket av med. Extratjänster i kommuner och traineejobb utgör hittills några dussin platser. Skattehöjningar och försämrade rutavdrag tenderar att dämpa sysselsättningen.

Bara hälften av de nyanlända har jobb efter åtta år i Sverige, och vad Ylva Johansson vill göra åt det går inte att bli klok på. Att snabbutbilda alla asylsökande till högkvalificerade jobb är inte möjligt. Om det behövs fler enkla jobb tänker regeringen inte vidta några åtgärder. Att de socialdemokratiska vännerna i LO, mot all expertis, kräver höjda ingångslöner i avtalsrörelsen är inget S har synpunkter på. Det är en linje som skyddar de som redan har arbete och är medlemmar i facket, men stänger ute de nya svenskarna.

De gröna ministrarna Fridolin och Kaplan, med ansvar för skolor och bostäder, lyser samtidigt med sin frånvaro.

Om flyktingarna inte får chansen att jobba bryter den svenska välfärdsmodellen ihop. Kanske ska Stefan Löfven värma upp sitt innovationsråd.

Läs mer. Ledare