Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Ledare

Nationaldag med potential

1809 års grundlag innebar inget genombrott för demokratin i Sverige, men är ändå det mest rimliga skälet för dagens högtidlighållanden.

Varför firas Sveriges nationaldag den 6 juni? Det är verkligen inte konstigt att så få kan svara på den frågan. Bakom dagens flaggviftande ligger ett högst privat initiativ.

Skansens grundare Artur Hazelius bjöd in till en stor nationell fest den 6 juni 1893. Han förklarade valet av dag med att Gustav Vasa utsågs till Sveriges konung den 6 juni 1523 och att en ny regeringsform antogs den 6 juni 1809. Hazelius uppfann alltså ett nationellt samband, vilket än i denna dag bidrar till att nationaldagen känns konstruerad.

Men Sverige är värt att fira och om dagen ska ägnas åt att ropa hurra är kopplingen till 1809 års grundlagsförändringar mest rimlig, vilket Sydsvenskans Per T Ohlsson påpekade häromdagen.

Regeringsformen som antogs det året innebar slutet på det kungliga enväldet och beredde vägen för demokratins genombrott, även om det tog mer än hundra år innan allmän och lika rösträtt infördes i Sverige.

Kungen hade en stark ställning också efter 1809, men regeringsformen inspirerades delvis av de nya och populära idéer om maktdelning som spreds över världen under denna tid.
I akademiska kretsar tvistas det fortfarande om hur genomgripande regeringsformens förändringar var, men helt klart är att 1809 års omvälvning innebar att det skapades ett nytt system där Sveriges riksdag fick betydligt starkare kontroll över den styrande makten.

Ett konstitutionsutskott inrättades som skulle utöva tillsyn över kungens statsråd. En av riksdagen utsedd justitieombudsman inrättades som skulle kontrollera att myndigheterna följde landets lagar. Regeringsformen slog också fast vissa medborgerliga fri- och rättigheter såsom tryck-, yttrande- och religionsfrihet.

Detta innebar inget folkstyre, men ledde ändå till att Sverige tog ett par viktiga steg på vägen mot ett öppnare och mer demokratiskt land.

Denna koppling gör att nationaldagen har viss nationellt sammanhållande potential. Alla är vi medborgare och alla kan vi göra våra röster hörda. Trots alla brister och allt missnöje är de flesta överens om att Sverige är ett ovanligt öppet och demokratiskt land.

I dag arrangerar många av landets kommuner ceremonier för att välkomna nya svenska medborgare, och om utredaren Gunnar Strömmer får som han vill ska det i framtiden ske i hela landet.

För nyblivna svenska medborgare finns det därför en mer självklar koppling mellan den 6 juni och det demokratiska Sverige. Resultatet kan bli en paradox: Med fler invandrare får dagens datum ett verkligt innehåll och en tydligare anknytning till medborgarskapet.

I framtiden kanske därför firandet av nationaldagen blir mindre pliktskyldigt och kan fyllas med äkta glädje.