Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ledare

Nej, feminismen har inte gått för långt

Illustration: Magnus Bard

DN 8/3 2017. På internationella kvinnodagen räcker det med att läsa igenom de senaste veckornas nyhetsflöde för ett enkelt konstaterande: Feminismen har inte gått för långt.

Välkomna till de senaste veckornas nyhetssammanfattning:

En flicka i Lund våldtogs av två ”skolkamrater”. En av dem var över 15 och dömdes för våldtäkt mot barn. Flickan orkar förstås inte gå kvar på skolan, men pojkarna gör det. I en intervju med Sydsvenskan säger rektorn så här:

”Det är många föräldrar som har reagerat och jag kan förstå det. Samtidigt så finns det en helhet som vi måste ta hänsyn till. Alla tre är ju elever och alla tre är på sätt och vis offer i det här. Alla tre är barn. Killen som nu blivit dömd har ju fått ett ganska kännbart straff och är på det sättet ett offer.”

Med andra ord: Pojkarna begår av fri vilja ett av de värsta övergrepp som finns och straffas för det. Genom straffet blir en av gärningsmännen också ett offer och hamnar därmed i samma kategori som den flicka som ofrivilligt utsattes. Först sedan historien uppmärksammats i medierna flyttas pojkarna.

När Brottsförebyggande rådet, Brå, släpper sin rapport om brottsutvecklingen i Sverige framkommer att antalet anmälningar, misstänkta gärningsmän, personuppklarade sexbrott och lagförda sexbrott har ökat ”markant” under 2000-talet. Siffrorna är svåra att dra säkra slutsatser om, men statsrådet Ylva Johansson är mån om Sverigebilden och säger till BBC att sexbrotten i Sverige bara går ned. Hon tvingas backa.

Den feministiska aktivisten Zeliha Dagli beslutar sig för att lämna sin hembygd, Stockholmsförorten Husby. Hon skriver i Expressen att ”en fundamentalistisk våg” och ett klansystem sköljt in över orten de senaste fem–tio åren. Hon konstaterar att kvinnor inte längre har plats i det offentliga rummet, att de inte kan röra sig i samhället utan ”kommenterade blickar och moralpoliser” som kontrollerar deras liv.

En annan feministisk debattör med utländsk bakgrund, liberalen Bahareh Mohammadi Andersson, får efter ett tv-framträdande brev där hon kallas hora, slampa och ”dålig mamma”. Hennes bror får också brev, med krav på att han ska kontrollera sin syster.

”Jag kommer på obestämd tid sluta med att twittra. Jag orkar inte mer. Hatarna har vunnit. För den här gången.” Så skrev riksdagsledamoten Linda Snecker (V) nyligen sedan hon översköljts med hat och hot. Andra kvinnliga politiker som vittnat om hatvågen som följer när de gjort uttalanden som uppfattats som kontroversiella är Veronica Palm (S) och Rossana Dinamarca (V). De har alla själva varit stridbara politiker – som om det skulle ursäkta att de hatas bort från den politiska scenen. Det är knappast så att Snecker, Palm och Dinamarca själva suttit på sin kammare och skickat nakenbilder och mordhot till politiska motståndare.

Dessa är bara några exempel på att kvinnor i offentligheten ofta slåss mot helt andra förutsättningar än män. Hur detta påverkar unga kvinnor på tröskeln till ett politiskt engagemang går bara att spekulera i. Och vad säger man som förälder till en tonårstjej som funderar på att gå med i ett parti eller skriva en debattartikel? Ger man hundraprocentig uppbackning eller vill man helst ge rådet att hon ska ligga lågt? Vad innebär i så fall det för svensk demokrati?

Handbollsspelaren Linnéa Claeson har startat ett Instagramkonto. Där lägger hon upp de kränkande kommentarer hon får från olika män. Hon får också porr- och penisbilder. Trakasserierna har pågått sedan hon var i tioårsåldern och började använda internet. Detta är förstås inte unikt för kända kvinnor som Linnéa Claeson. Tonårstjejer, och ännu yngre, som använder sociala medier vet hur stor risken är att vuxna män försöker nästla sig in i deras dator, huvuden och liv. Ibland bara just med bilder och kommentarer – inte sällan med den direkta avsikten att utnyttja flickorna sexuellt.

Det finns de som hävdar att provokativa politiker får skylla sig själva. Vilket är Linnéa Claesons brott? Att hon vill spela handboll?

”Hur ser vi till att slaget inte utdelas, att våldet inte sker? Hur ser man till att gärningsmän inte återfaller i att utöva våld mot kvinnor?” Det är frågeställningar som Kriminalvårdens generaldirektör Nils Öberg ska besvara, enligt en presskonferens på tisdagen. Öberg ska utreda återfallsvåldet mot kvinnor, barn och andra närstående. Drygt 25 procent av svenska kvinnor kommer enligt statistiken att utsättas för brott i nära relationer under sin livstid.

I dag är det internationella kvinnodagen. Välkomna till de senaste veckornas nyhetssammanfattning:

Feminismen har inte, trots påståenden om att så är fallet, gått för långt.

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.