Ledare

Norges smärta är vår

Explosionen i centrala Oslo och skottlossningen på Utöya är terrordåd. Det som inträffat är fasansfullt och väcker djup solidaritet med offren och deras anhöriga.

Avskyvärda bilder kommer från Oslo. Gator täckta av glas, sten och förvridet stål, vita rökpelare mot skyn. Blödande människor, poliser, brandmän, läkare, specialstyrkor.

Rädslan och förvirringen efter dådet förstärktes sent på fredagen när skottlossning utbröt hos det socialdemokratiska ungdomsförbundets läger strax väster om Oslo.

Oslopolisen arbetar just nu efter hypotesen att de två attentaten har en koppling.

Flera människor är döda, ett stort antal skadade.

Explosionen i centrala Oslo var mycket kraftig, fönster krossades flera kvarter från detonationsplatsen. Långt utanför huvudstadens centrum hördes dånet och kändes tryckvågen. Sjukhus försattes i larmberedskap, flera vägar in till Oslo spärrades av.

Vi har sett liknande bilder många gånger förr. Från New York, Oklahoma City, London, Madrid, Belfast, Moskva, Bombay... Tankarna går också till julhelgens självmordsbombare i Stockholm, en man som misslyckades med något som hade kunnat ställa till med ohygglig förödelse.

Man påminns också om den planerade och avvärjda attacken mot tidningarna Jyllands-Postens och Politikens hus i centrala Köpenhamn.

Skandinavien är inte en fredad zon för terrorism. Det har länge funnits hot mot de nordiska länderna och gårdagens chockerande händelser visar att kampen mot terror i alla dess former i högsta grad berör oss.

När omskakande, chockerande händelser som dessa inträffar måste man hålla huvudet kallt. Tids nog kommer händelseförloppet att klarna.

Men oavsett vem som ligger bakom råder knappast något tvivel om angriparens mål. I och med att explosionen inträffat precis vid regeringslokalerna och att ett politiskt ungdomsförbund ­attackerades, kan detta inte ses som något annat än en direkt attack mot demokratin. Någon eller några har valt att slå till mot de främsta symbolerna för Norges folk och deras rättighet att engagera sig politiskt och själva välja sina ledare.

Inom explosionens räckvidd finns också symbolerna för det fria ordet. Tidningen Verdens Gang skadades av bilbomben och flera mediehus utrymdes under dess efterspel.

Demokratins företrädare får nu inte låta sig provoceras. Öppenhetens fiender kan bomba människor och byggnader, men de kan inte komma åt demokratins kärna.

Kampen mot terrorismen, i alla former, måste fortsätta och föras med rättssäkerheten som främsta ledstjärna.

Mitt i förödelsen och chocken visade Norge upp ett lugn och en beslutsamhet som sände en mycket stark och viktig signal till de ansvariga för förödelsen: vår demokrati rubbas inte av terrorn.

Den rädsla som är terrorns syfte att utlösa förmådde det officiella Norge att dämpa, så gott det gick. Statsminister Jens Stoltenberg underströk lägets allvar när han i en första kommentar intervjuades i radio, utan att förstärka den befogade oron.

Våra tankar går till vårt broderfolk i Norge. Det svenska samhället måste nu ställa upp med all hjälp, allt stöd, all vänskap vi kan uppbåda.

Det norska folkets smärta är också vår.