Amerikanska väljare överger inte bara George W Bush utan också konservatism och nyliberalism. Staten ses inte längre som en motståndare utan som en partner.
Nästa vecka återvänder amerikanska politiker till Washington från sitt sommaruppehåll. Den höst som ligger framför dem lovar att bli het.
President George W Bushs beslut i vintras att sända ytterligare 20 000 amerikanska soldater till Irak betraktades allmänt som den sista chansen att vända kriget. I mitten av september lämnar USA:s högste militär i Irak, general David Petraeus, sin rapport om vad som hittills uppnåtts.
Mycket talar för att den innehåller optimistiska skrivningar om ett stabiliserat säkerhetsläge i vissa delar av landet men också medgivanden om att mycket tid återstår innan irakierna är kapabla - och beredda - att själva ta över ansvaret. Petraeus lär få svårt att undvika att kritisera den politiska splittringen som starkt bidrar till det okontrollerade våldet.
Irak kommer att dominera politiken och därför även presidentvalrörelsen som redan, mer än ett år före valdagen den 4 november 2008, är i full gång. En majoritet amerikaner anser att kriget är ett misslyckande och vill få till stånd ett tillbakadragande. Debatten i kongressen går in i ett avgörande skede.
Även om den politiska hösten i USA upptas av Irak finns andra frågor som får stor betydelse för utvecklingen av presidentvalsrörelsen. Enkelt uttryckt kan de definieras som välfärdsfrågor.
Opinionsundersökningar visar att det trots goda ekonomiska tider och förhållandevis låg arbetslöshet finns en genuin framtidspessimism bland många amerikaner. De oroar sig över pensionssystemets framtid, över att nästa jobb ger lägre lön än det föregående, över dyr och bristfällig sjukvård och utbildning. Nytt är att stämningarna även slagit rot i den välutbildade medelklassen. På frågan om man tror att ens eget liv, ekonomiskt och socialt, blir bättre eller sämre än ens föräldrars svarar allt fler sämre.
Den amerikanska drömmen vilar på förkovran och hårt arbete. I dryga 25 år har den påståtts stå i motsatsställning till den federala makten. Konservativa och nyliberaler beskrev länge med framgång "Washington" som problemet och den fria marknaden som lösningen på samhällsutmaningar.
Men allt fler väljare blir allt mottagligare för argumentet att Washington faktiskt har en viktig roll att spela i deras liv. I förra årets kongressval uppnådde demokraterna framgångar med kritik av giriga och korrupta storbolag och krav på ökad social trygghet. Republikanernas budskap om skattesänkningar och en minskad roll för staten slog inte igenom som de brukade.
Betyder det att USA rör sig åt vänster? Amerikanerna är nu i större utsträckning medvetna om att individuellt oberoende och initiativkraft faktiskt kan stärkas om staten erbjuder god och grundläggande välfärd. Det gör dem inte till socialliberaler, däremot beredda att inte längre se politiken och Washington som en motståndare utan som en möjlig partner.
Eran George W Bush går mot sitt slut och därmed även det nyliberala-konservativa inflytandet. Hans kolossala felbedömningar, rigida ideologiska hållning och politiska kompromisslöshet har fått USA:s väljare att längta efter något annat. Exakt vad är långtifrån klart men det är en längtan som känns löftesrik efter en lång tid av nationellt missmod.
DN