Storbritanniens Gordon Brown blev den förste europeiske ledare som togs emot av president Barack Obama i Washington. Inget konstigt i det, egentligen. Förhållandet mellan de två länderna är av tradition gott.
Men Browns besök kan också ses som starten för en ny relation över Atlanten. USA och Europa har i och med valet av Obama en unik chans att reparera det som gick sönder under Bushadministrationens åtta år långa framfart på världsscenen.
Ett förbättrat förhållande vore välkommet, men det innebär också att hårdare amerikanska krav kommer att ställas på Europa. EU och Nato måste vara beredda att ta ett större ansvar.
Ett tydligt exempel är Afghanistan, där utvecklingen stadigt förefaller gå åt fel håll. Talibanerna har repat sig, gränsen till Pakistan läcker som ett såll, våldet grasserar, förtroendet för president Hamid Karzai är lågt både bland afghaner och i omvärlden.
På tisdagen kom även uppgifter om att FN i dagsläget anser att de afghanska valen inte kan genomföras som planerat. Säkerhetsläget är för dåligt, de logistiska problemen för stora.
USA har bestämt sig för att kraftsamla. I takt med att engagemanget minskar i Irak ska det öka i Afghanistan. Mer amerikansk trupp är på väg.
Men detta är inget som USA kan klara på egen hand, och blickarna riktas naturligen mot Nato där det hittills varit lite si och så med medlemsstaternas vilja att skicka sina soldater till de områden där de bäst behövs.
Visst är det så att försvarsalliansen har flera stora utmaningar framför sig. Tankarna på en utvidgning till Georgien och Ukraina reser exempelvis svåra frågor om relationen till Ryssland och om försvarsgarantin i artikel 5 verkligen kan komma att omfatta även dessa stater. Georgienkriget i somras tyder väl närmast på motsatsen.
Men även om utvidgningen lär fortsätta att stå högt på dagordningen går det inte att komma ifrån att det är i Afghanistan som Nato verkligen prövas. Och med Obama i Vita huset kan något nytt och konstruktivt ske – inte bara på marken i Afghani-stan utan även med Nato.
”USA må vara frustrerat över att andra medlemsländer i Nato inte bidrar mer till operationen i Afghanistan, men det är betydligt bättre att ha en sådan diskussion än att diskutera ifall länder som Frankrike och Tyskland alls ska ställa upp med trupp”, skriver professorerna Stephen Brooks och William Wohlforth i senaste numret av Foreign Affairs.
Hela artikeln är ett försvarstal för internationella organisationer. Funge-rande institutioner gynnar USA, menar de. Koalitioner av villiga, som Bushadministrationen gärna laborerade med, har betydande brister eftersom de kräver ständigt nya överenskommelser, eftergifter och kompromisser.
Insikten om institutionernas betydelse finns i Obamaadministrationen. George W Bush var ute efter att rasera världsordningen, men nu finns, menar Brooks och Wohlforth, en möjlighet för USA att gå före i arbetet med att reformera det internationella systemet så att det bättre kan hantera de nya hot och utmaningar som världen ställs inför.
I den viktiga processen måste EU vara med. Världen har åtskilligt att vinna på att USA och EU drar åt samma håll. Och kanske är Gordon Browns besök faktiskt startskottet för något nytt.
DN