Terrordådet i Norge är några dagar gammalt. Redan används det för att fästa skuld på politiska motståndare – även de som står för allt det som Anders Behring Breivik avskyr.
Att det är ett politiskt och ideologiskt betingat terrordåd som begåtts i Norge råder ingen tvekan om. Det är också vad de stora medierna i allmänhet – Dagens Nyheter inkluderat – kallar det inträffade.
Tyvärr har delar av debatten efter massmordet på Utøya och bomben mot regeringsbyggnaderna i Oslo vridits åt ett obehagligt håll. Det är inte förvånande att enskilda individer i bloggar och sociala medier försöker vinna kortsiktiga poäng på oövertänkta anklagelser. Men även en del skribenter i stora medier går över gränsen.
På Aftonbladets kultursida 26/7 illustreras en stor artikel (”Högern, hotet & hatet”) med fyra bilder. Den stora föreställer Utøya. Ytterligare två visar ledarna för de populistiska partierna i Norge, Danmark och Sverige: Siv Jensen, Pia Kjærsgaard och Jimmie Åkesson. Den sista är en bild på de fyra alliansledarna i Sveriges regering. Upplägget gör att läsaren förknippar händelserna på Utøya med alla dessa politiker.
Artikeln i sig driver tesen att borgerligheten anpassat sig till de främlingsfientliga och islamofobiska krafterna genom att lägga fram förslag om språktest och tala om förtryckande slöjor eller segregerad simundervisning.
Det är en fullt legitim linje att driva – och den är inte heller ny. Att den i sak är komplicerad och att olika friheter ställs emot varandra när individers rättigheter ska försvaras är en sak.
Men att den används för att koppla företrädare för konservativa och liberala riksdags- och regeringsledamöter i Sverige till ett massmord riktat mot unga socialdemokrater i Norge är direkt oanständigt.
Socialdemokrater, liberaler och konservativa i Sverige tillhör samma politiska familj i det absolut väsentligaste: man försvarar den parlamentariska demokratin och tar avstånd från allt vad politiskt våld heter.
Det spelar ingen roll om hoten kommer från extremhöger, autonom vänster, organiserad brottslighet, våldsbejakande islamistiska nätverk eller något annat. Även om Säpo inte ser något akut hot mot samhällsskicket från någon grupp, visar de grymma attentaten i Norge och bomberna mitt i julhandeln i Stockholms city att enskilda gärningsmän kopplade till extrema tankegångar kan åsamka stor skada.
Att gemensamt ta avstånd från alla den sortens dåd utan att försöka vinna kortsiktiga politiska poäng genom långsökt associationsskuld är självklart.
Däremot betyder inte demokrati att alla måste gilla vad andra säger. Tvärtom. I de friheterna ingår att det politiska debattklimatet emellanåt kan vara hårt, att den som personligen företräder en åsikt offentligt eller arbetar politiskt får finna sig i att bli kritiserad.
Det en politiker eller opinionsbildare får ta ansvar för är det han eller hon säger och skriver. Ska man ta hänsyn till hur andra tolkar det blir tystnaden total.
Det hindrar inte att det finns språkbruk som bidrar till en förråad debatt. Det är väsensskilt att debattera språktester och att i en reklamfilm låta kvinnor iklädda burka tävla med en äldre kvinna med rollator om statsbudgeten.
I efterspelet till terrordåden i Norge behöver det demokratiska samhället visa styrka. Att utnyttja attentaten till felriktade politiska anklagelser bidrar inte till det.