Greklands saneringsprogram har fått godkänt och landet utlovas EU-stöd. Om det behövs bör också Sverige vara berett att bidra.
I går förklarade EU:s finansministrar att de är nöjda med den grekiska regeringens skärpta krisprogram. Anders Borg och de andra finansministrarna ställde sig bakom kommissionär Olli Rehns bedömning att besparingar och höjda punktskatter är steg i rätt riktning.
Den grekiska regeringen har lovat att i en första omgång få ned det statliga budgetunderskottet från tolv till åtta procent av BNP. Sedan väntar många års fortsatt ekonomisk sanering. För Greklands medborgare blir det tuffa tider under lång tid framöver, och EU-kommissionen kommer att fortsätta övervaka att landets krisprogram fullföljs.
Grekland har i praktiken satts under något som liknar ekonomiskt förmyndarskap. Trots att landets ekonomi enbart står för ett par procent av EU:s samlade BNP påverkar den grekiska krisen alla euroländer, och hela EU. Det handlar om den gemensamma valutans trovärdighet och styrka, men också om unionens förmåga att hålla samman.
Och den akuta krisen är inte över. Senare i vår behöver Grekland ta nya stora statslån och akuta betalningsproblem kan inte uteslutas. Fram till nu har det varit osäkert om EU vill – och kan – ge bistånd i ett sådant ekonomiskt krisläge.
Men efter eurogruppens möte i måndags kväll förklarade dess ordförande Jean-Claude Juncker att Grekland kan räkna med hjälp. I vilken form detta ska ske är inte klart. Mer precisa beslut ska fattas av EU:s stats- och regeringschefer senare i vår. Men Juncker antydde att hjälpen kan komma genom lån från andra medlemsstater.
Det är ett välkommet besked. EU är en gemenskap som i grunden bygger på ett slags solidaritet mellan medlemsländerna. Att hoppas att någon annan – utanför EU – skulle komma till en medlemsstats undsättning inger inte förtroende. Det skulle i längden skada både den gemensamma valutan och övriga delar av unionens samarbete.
Euroländerna har alltså kommit överens om att ställa upp för varandra. Det borde också vara självklart för Sverige att ha beredskap för en villkorad räddningsaktion. Men finansminister Anders Borg har flera gånger tagit halvt avstånd från tanken att svenska skattebetalare skulle bidra till en lösning av eurons kris. Det skedde senast i tisdags morse i en intervju i P1-morgon i Sveriges Radio.
Visst måste Grekland och andra euroländer i första hand lösa sina problem på egen hand. Visst är det också framför allt övriga euroländer som berörs av krisen. Men valutasamarbetet är en viktig, ja helt central del av EU. Greklands och andra euroländers problem är en gemensam angelägenhet. Hela EU, inklusive Sverige, är beroende av att valutasamarbetet fungerar väl.
Finansminister Anders Borg har dessutom haft många synpunkter på Greklands sätt att möta den ekonomiska krisen. Han har kritiserat de grekiska nationalräkenskapernas kvalitet och haft åsikter om den grekiska regeringens krisprogram. En rimlig konsekvens av kritiken är att Sverige också bidrar till en lösning och inte på förhand utesluter svenska lån till Grekland, om sådana skulle behövas.
Sverige har kvar kronan som betalningsmedel. Det innebär inte att euron är någon annans problem. Det handlar om samarbetet i EU – och hela unionens fortsatta stryka och trovärdighet.
DN 17/3 2010