Skolan är inte värdeneutral – och ska heller inte vara det. Den har ett uppdrag som vilar på vissa värderingar. Först och främst är den en institution med samma grundläggande skyldighet mot alla barn i skolpliktig ålder. Den ska visa alla respekt. Den ska ge alla en stabil kunskapsgrund och en även i andra avseenden så god start i livet som möjligt.

Redan här finns en konflikt med politiska partier som gör skillnad mellan människor och framställer vissa som mindre värda än andra. Men att skolan är en institution som vilar på det demokratiska samhällets principer innebär också att skolan lyder under lagarna.

Till dessa hör inte bara bestämmelsen om att skydda elever mot kränkande behandling. Än tyngre väger grundlagarna. Regeringsformen slår fast att skolor måste ”beakta allas likhet inför lagen samt iakttaga saklighet och opartiskhet”.

Det gör inte alla skolor. På onsdagskvällen redovisade Aktuellt resultatet av en enkät som skickats ut till närmare 400 gymnasieskolor. Av dessa svarade 50, alltså var åttonde skola, att de tar emot partier men inte Sverigedemokraterna.

Eftersom skolan inte är allmän plats är rektorer i sin fulla rätt att stänga alla partier ute. Det kan bli nödvändigt att välja den vägen om små extremistpartier som Nationaldemokraterna systematiskt utnyttjar möjligheten att komma in i skolan. Skolans huvudansvar gentemot eleverna är att ge dem en god utbildning. Att lägga mycket tid och resurser på att hantera följderna av att extremister försöker provocera fram konflikter och sprida sin propaganda är orimligt.

Men även om Sverigedemokraterna är sprungna ur samma rasistiska rörelse som Nationaldemokraterna har de slagit in på en annan väg. Alltjämt utgår deras politik från den både torftiga och obehagliga totalförklaringen att det finns ett gott och sant Sverige som förstörs av människor som kommer utifrån. Men den ohöljda rasismen är borttvättad ur partiets program.

Vad man än tror om motiven bakom Sverigedemokraternas omvandling är det ett faktum att deras företrädare bemödar sig om att uppträda städat. Ingenting talar för att de skulle störa ordningen i så hög grad att detta utgör rättslig grund för att neka dem tillträde till skolor.

Att Sverigedemokraterna redan är företrädda i många kommuner och har god chans att ta sig in i riksdagen vid höstens val talar också mot att skolor som väljer att bjuda in partier till paneldebatter skulle kunna exkludera Sverigedemokraterna. De är redan etablerade som en inte försumbar politisk kraft i vårt samhälle.

När det gäller partiers förfrågningar om att få sätta upp bokbord i skolor är rättsläget entydigt. Tryckfrihetsförordningens förbud mot spridningshinder är så strikt att valet i praktiken står mellan att släppa in alla partier eller inget. Skolor som bjuder in till paneldebatter kan däremot ha rimliga praktiska skäl för att inte ta emot företrädare för alla de riktigt små partier vars väljarstöd mäts i promille.

Att gränsen för det praktiskt hanterliga alltid skulle gå just vid Sverigedemokraterna saknar all trovärdighet. Och att utesluta dem med hänvisning till deras åsikter är direkt lagstridigt.
Varje skola måste pröva sig fram. Bokbord kan välkomnas så länge det inte kommer extremister som utnyttjar skolan som scen och slagfält. När sådant inträffar får de gå från ja till alla partier till nej till alla.

Politiska paneldebatter kan ordnas – men bara om Sverigedemokraterna behandlas sakligt och opartiskt. I realiteten innebär det i dag att de måste vara lika välkomna som andra partier.

DN 19/3 2010