Den gotländske entreprenören Max Hansson förtjänar respekt.
När han var i tjugoårsåldern grundade han en faktureringsfirma som i dag har växt till storföretaget Payex med 700 anställda. Hansson, som är fallen av en auktionsfirma, har hanterat räkningar sedan puberteten. Framgångarna bygger på en ovanlig begåvning när det gäller att effektivisera betalningsrutiner.
Tack vare Hansson kan Gotland fortsätta vara en levande ö och inte bara en lekstuga för stockholmare. Som landshövding Marianne Samuelsson uttryckte det i gårdagens radiosändningar (det enda vettiga hon sade): Gotland kan inte leva på människor som vandrar på stranden.
Det innebär inte nödvändigtvis att Max Hansson är allmänt älskad på ön. Framgång skapar motstånd, och en del menar att han är hänsynslös och maktfullkomlig. Kanske är det jantelagen, kanske ligger det något i det.
I lagens ögons spelar det dock ingen roll om Hansson är Gotlands frälsare eller en ondsint kapitalist. Han ska bemötas av myndigheterna på samma oväldiga sätt som alla andra medborgare, utan vare sig favörer eller diskriminering.
Det ansåg åtminstone två av länsstyrelsens handläggare när de under våren upptäckte att faktureringsmiljonären byggt tennisbana, lusthus och andra byggnader på sin strandskyddade tomt om 20 000 kvadratmeter utan tillstånd. De ville inte godkänna tillbyggnaderna, en av dem ansåg till och med att man borde polisanmäla.
Deras chef Marianne Samuelsson, som en gång varit språkrör för miljöpartiet, beslöt dock att godkänna de olovliga anläggningarna. Offentligt har hon hävdat att detta berodde på att Hanssons mark var klassad som jordbruksfastighet, vilket medför dispens från strandskyddet.
Men det interna motiv hon föregav, enligt den hemliga bandinspelning som en av de frustrerade handläggarna gjort, var att Hansson måste särbehandlas på grund av sin betydelse för Gotlands ekonomi.
Bandupptagningarna är mycket tydliga på denna punkt. När en tjänsteman frågar om hon verkligen menar detta svarar Samuelsson att ”det gör man i lagstiftningen i dag”.
Hon gör också en jämförelse där hon menar att länsstyrelsen i Västra Götaland knappast skulle bråka om ”Volvochefen vill göra åtgärder i närheten av strand”.
Man bör vara försiktig med att döma människor utifrån lösryckta citat hämtade från en konversation bandad i smyg. Men här handlar det varken om riggad journalistik eller privata samtal över avecen. Samuelssons uttalanden gjordes under ett officiellt möte med länsstyrelsens tjänstemän. Dessutom vidhåller hon sina åsikter i sak, även om hon anser att det var dumt att fastna på band.
Det finns också ett större mönster. Under Samuelssons ledning har länsstyrelsen godkänt en rad ifrågasatta byggprojekt.
Det behöver inte vara fel. I frågor av det här slaget har landshövdingen stort utrymme att göra egna tolkningar. Det förhindrar stelbenthet och byråkratiskt pedanteri. Och oavsett vad man tycker i sakfrågan är det bra att landshövdingen tar ställning i den kontroversiella frågan om hur strängt strandskyddet ska vara.
Men förutsättningen är att hon tolkar lagen lika, oberoende av person. Även Gotland ska med lag byggas.
DN