Justitiekansler Göran Lambertz lämnar sitt uppdrag och blir justitieråd i Högsta domstolen. Lambertz tid som JK visar att ämbetet är för sammansatt och motstridigt.
Göran Lambertz blir justitieråd och efterträds som justitiekansler av Anna Skarhed. Det blir annorlunda. Inte främst för att Anna Skarhed är den första kvinnan på posten, utan för att Göran Lambertz varit en ovanlig JK.
Mer än någon annan hög jurist har Lambertz synts i massmedierna och deltagit i debatten. Inom juristkåren har hans agerande väckt både irritation och misstro. Ska en hög jurist agera på det sättet? Är detta JK:s uppgift?
Reaktionerna säger något om Lambertz – och en hel del om den svenska juristkåren. Men nu när han övergår till andra uppgifter är den intressantaste frågan vad kontroverserna säger oss om ämbetet.
Justitiekanslern har ansvar för uppgifter som delvis är motstridiga. Justitiekanslern är regeringens ombudsman. Det innebär att JK företräder staten i vissa rättegångar. Framför allt handlar dessa om skadeståndanspråk som riktas mot staten. Samtidigt ska JK utöva tillsyn över myndigheter och deras tjänstemän. JK tar också emot anmälningar från enskilda.
Här finns tydliga spänningar, vilket i våras påpekades i flera av remissvaren på Grundlagsutredningen. Till exempel hävdade Kammarrätten i Stockholm att det principiellt kan ifrågasättas att ett organ under regeringen har uppgiften att utöva tillsyn över domstolsväsendet.
Även en expertgrupp som arbetade på utredningens uppdrag hävdade i sin rapport att det finns anledning att se över JK:s tillsynsuppdrag: ”Eftersom JK:s huvuduppgift är att vara regeringens högste ombudsman, kan JK:s tillsyn lätt uppfattas som en låt vara indirekt kontroll från regeringens sida av domstolarnas rättsskipning i enskilda fall. Gruppen erinrar härvidlag om att Europakonventionen lägger särskild vikt vid att en oavhängig domstol ska vara oberoende av den verkställande makten.”
Grundlagsutredningen, liksom flera tidigare utredningar, har sett det principiella problemet. Men eftersom de menat att det i praktiken inte uppstått några problem har de ändå valt att inte föreslå någon genomgripande reform av ämbetet.
En viss begränsning av tillsynsverksamheten gjordes dock 1998. Sedan dess heter det att tillsynen ska ha en övergripande karaktär och främst vara inriktad på att upptäcka systematiska fel i den offentliga verksamheten.
Häri ligger sannolikt en del av förklaringen till att Göran Lambertz i högre grad än sina företrädare valt att arbeta genom massmedierna. En ombudsman vars huvuduppgift är att driva enskilda ärenden påverkar systemet genom sina val av fall. Men när tillsynen enligt uppdraget ska ha en övergripande karaktär fungerar inte den metoden. Övervakaren måste då i stället förhålla sig till systemet som helhet.
En sådan tillsynsroll kan utövas genom rapportskrivande. Men för att få kraft i en sådan mer allmän granskningsverksamhet måste JK delta i det offentliga samtalet. Göran Lambertz har sedan han tillträdde som justitiekansler 2001 spelat en viktig roll i den offentliga debatten. Han har fyllt ett tomrum, vilket har varit utmärkt, även om hans slutsatser ibland varit felaktiga och förhastade. Sverige skulle må väl om fler höga jurister hade hans mod att delta i det offentliga samtalet om rättsliga frågor.
Men rollerna han har försökt förena låter sig inte förenas. En och samma person bör inte på en gång vara granskare av staten och statens advokat. Att regeringens ombudsman utövar tillsyn över domstolarna är principiellt oacceptabelt.
DN 9/10 2009