Det är ett mediesmart sätt Centern väljer när kampen om vem som ska efterträda Maud Olofsson går in på upploppet. Först presenterar valberedningens ordförande Stefan Tornberg på DN Debatt metoden att utse tre förhandskandidater men håller ytterligare en dag inne med att presentera vilka de är. Det betyder extra utrymme i tidningsspalter och nyhetsprogram, något som är värt mer än vilken betald reklamplats som helst.

Men det är inte enbart en publicitetsmässigt lyckad strategi Centern väljer. Det är också en demokratiskt uppiggande väg. Det är betydligt modernare med en urvalsprocess där de som vill bli partiledare får gå ut och tala för sin sak. Det socialdemokratiska sättet, som flera av de egna företrädarna också underkänt, uppmuntrar mer taskspel bakom kulisserna och mindre av val baserat på politisk inriktning och personlig kompetens.

Stefan Tornberg ser en risk i att kandidaternas supportrar skruvar upp tonen. Det behöver dock inte vara en nackdel, om det inte övergår till rent negativa kampanjer. En partiledare kommer att utstå hårda prövningar i framtida valrörelser och att då gå igenom ett försökslopp ger nyttig erfarenhet.

De två hetaste kandidaterna till Centerledare, Annie Johansson och Anna-Karin Hatt, har redan profilerat sig och deras stödtrupper har skrivit debattartiklar i de stora svenska tidningarna för att lyfta fram just sin favorit. I onsdagens Aftonbladet var det Annie Johansson som fick stöd av åtta lokalt ledande centerpartister. Tidigare har Anna-Karin Hatt fått liknande support. Ytterligare en kandidat som tackat ja till att ställa upp ska presenteras i dag, torsdag. Utfrågningar och andra aktiviteter ska ordnas fram till dess valberedningen tar sitt slutliga beslut.

Stefan Tornberg jämför med brittiska Labours ordförandeval, där fem kandidater ställdes mot varandra och Ed Miliband vann en målfotoseger över sin bror David. Men valberedningen kommer att föra fram en ordförandekandidat till Centerstämman i Åre i september. Formellt är det möjligt för någon att utmana även där, men det är inte Centerns tradition. För tio år sedan steg exempelvis Lena Ek åt sidan när valberedningen förordade Maud Olofsson. Någon strid på plats, som i fallet Miljöpartiet, lär det alltså inte bli.

Ändå är det stimulerande för debatten att tre personer får ställa upp på utfrågningar, presenteras på Centerns hemsida och fritt driva kampanj för sin person och politik. För medlemmarna betyder det ökat inflytande och för väljarna i allmänhet ger det en chans att på ett tidigt stadium få en uppfattning om vad en kommande partiledare vill åstadkomma.

För ett parti som försöker hitta en balans mellan att behålla sin traditionella men minskande väljarkår på landsbygden och att hitta nya sympatisörer i de växande stadsregionerna är det extra angeläget med öppenheten. Allmänheten har en luddig uppfattning om vad Centern står för och det kan partiet enbart råda bot på genom att hitta en tydlig linje.

Fajten om ordförandeposten må bli hård. Men det är sedan den verkliga bergsetappen ska genomföras. Att företräda hela Sverige och inte fastna i Stockholmsperspektiv, utan att backa från den nödvändiga liberala modernisering som partiet genomgått de senaste tio åren, är den tuffa stigning en ny Centerledare står inför.