Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ledare

Öppet fält för extrema

Franska Nationella fronten firar framgångar, och första maj.
Franska Nationella fronten firar framgångar, och första maj. Foto: PIERRE ANDRIEU

Vems jobb är de ute efter? undrar högerpopulistiska Ukip i partiets nya affischkampanj. Intill budskapet pekar ett stort och eftertryckligt fin­ger. EU-migranter från öst, som på en gång misstänkliggörs som bidrags­snyltande och jobbroffande, är mål­tavlan i Ukips kampanj.

Europas nationalister och höger­populister rider på en framgångsvåg inför årets EU-val. En färsk opinionsmätning tyder på att Ukip kan håva in över 30 procent av de brittiska rösterna, vilket skulle göra partiet större än både Tories och Labour.

Även franska Nationella fronten, som under Marine Le Pens ledning har sökt röra sig i en mer salongsfähig riktning än den radikala och antisemitiska kurs hennes far stakade ut, väntas i år mångfaldiga sina stolar i EU-parlamentet. Från 3 till 20 platser, enligt prognoserna.

Efter partiets segrar i årets franska lokalval rustar firma Le Pen ytterligare. Vid Nationella frontens förstamajfirande i Paris slogs linjen fast för EU-valet. Frankrike måste förbli Frankrike och dess folk franskt, dundrade partiledaren.

Samtidigt marscherar nederländs­ka Geert Wilders främlingsfientliga parti PVV framåt i mätningarna. Likaså öster­rikiska FPÖ.

Till listan över framgångsskördande högerpopulister kan läggas fler namn. Men bilden är inte entydig. Italienska Lega Nord ingår i ett sällskap av europeiska nationalister som upplever ett minskande stöd.

Partifamiljen är fortfarande splittrad. Ukips ledare Nigel Farage vill inte ha med Le Pen att göra. Antisemitismen i Nationella fronten sitter i väggarna, säger han. Nationella fronten faller heller inte Geert Wilders på läppen. I sin tur har Le Pen invändningar mot Wilders antimuslimska hets. Att agera tillsammans och bilda partigrupp, vilket behövs för att utöva inflytande i parlamentet, är därför ingen smal sak.

Var pusselbiten Sverigedemokra­terna, som väntas kapa åt sig en stol i parla­mentet, passar in är oklart. Jimmie Åkesson har medvetet gjort sitt parti till joker i de främlingsfientligas spel.

Även om högerpopulisterna väntas göra ett starkt EU-val numerärt sett är sannolikheten liten att de blir en verklig maktfaktor.

Bland de goda nyheterna ska också nämnas att Europas renodlade fascister och nazister inte tycks vinna bred terräng i spåren av den ekonomiska krisen, trots farhågorna. Undantaget är grekiska Gyllene gryning, vars stöd har ökat. Men flera partier av nynazistiskt snitt väntas samtidigt förlora sina mandat i EU-parlamentet.

Vart leder denna ryckiga ytterhögerrörelse? En granskning av det ungerska konsultföretaget Political Capital Institute pekar på en effekt: Putins aktier i Europa stärks. Bland EU:s populister och extremhögerpartier har Kreml en brokig skara fans.

Företrädare för ungerska Jobbik har rentav luftat tankar om att förmå landet att ansluta sig till Rysslands ­eurasiska union. Le Pen berättade i en intervju 2011 att Putin är en förebild, och att Frankrike borde lämna Nato och söka en försvarsallians med Ryssland. Olika former av flirtar och sympati­yttringar märks hos fler, även efter annekteringen av Krim. Ömse­sidigheten i intresset har vuxit i takt med att Putin lagt större vikt vid att finna likasinnade utanför Ryssland.

Denna allians är inte direkt ett hot så mycket som en skarpare bild av ytter­högerns visioner. Putinismen står i opposition till Europas individualism, jämlikhet och parlamentariska demokrati. Fienden ”Gayropa”, med sina öppna gränser och Prideparader, har Moskva gemensam med till exempel Le Pen.

I sina fantasier om ett slags modern, nationalistisk polisstat kan europeisk ytterhöger hämta handfast inspiration i Putins Ryssland.

Den verkliga faran uppstår inte förrän andra partier mister taget om argumenten mot sådana visioner och i stället griper efter egna varianter av det nationalistiska lockropet. Det händer både hos högern och hos vänstern. Storbritanniens David Cameron försökte, men brast i trovärdighet. Facit är i stället en ökning för Ukip.

Italiens nye vänsterledare Matteo Renzi tycks vara på väg att gå i samma fälla. Men populismen skorrar alltid falskt, och Europas ytterhöger klår man inte med deras egna slagord.

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.