Det är inte längre enbart asylsökande som kan få uppehållstillstånd i Sverige. En dörr har öppnats på glänt för arbetskraftsinvandring. Den bör inte stängas igen.
Häromdagen stod migrationsminister Tobias Billström (M) och Miljöpartiets Mikaela Valtersson bredvid varandra och verkade ha trevligt. De hade bjudits in till tankesmedjan Fores för att kommentera en aktuell rapport om invandring och hade påtagligt lätt för att komma överens.
Det blev ett intressant seminarium, på flera sätt. I skriften som presenterades beskriver ett antal forskare lyckade exempel på invandring till Sverige. Det talas alltför ofta som om detta om vore ett enda stort problemområde. Verkligheten är betydligt mer komplex – och ofta hoppingivande.
I ett av skriftens läsvärda bidrag kartlägger Martin Klinthäll och Susanne Orban, Linköpings universitet, invandrares företagande i Sverige. De visar vilken betydelse företagen har, både för sysselsättning och tillväxt.
Invandrarföretagen sysselsätter över 200.000 personer och bidrar med cirka 35 miljarder till Sveriges BNP.
Företagandet är koncentrerat till ett par stora branscher. Invandrade svenskar kör taxi, driver restauranger, skomakerier, frisörsalonger och godisbutiker i större utsträckning än infödda. Många – både utrikes och i Sverige födda – får sina första jobb i något av dessa företag.
Tack vare invandrarföretagen kan de ta sina första steg ut på den svenska arbetsmarknaden.
Det finns förstås också problem. Forskarna pekar på att invandrarnas företag ofta är mindre lönsamma – och inte växer. De kan ha svårare att få banklån och saknar nätverk som skulle kunna underlätta tillväxt. Men det är hinder som det borde gå att göra någonting åt.
Ett annat intressant kapitel handlar om bemanningsföretagen, som studerats av nationalekonomerna Eskil Wadensjö och Pernilla Andersson Joona. Forskarna konstaterar att bemanningsföretagen anställer en större andel från Afrika, Asien och andra icke-västliga delar av världen än någon annan bransch. Det är de invandrarna som har svårast att få jobb i Sverige.
Forskarnas förklaring är att företag i bemanningsbranschen har blivit experter på att rekrytera. De måste snabbt försöka hitta folk som kan uppfylla kundföretagens önskemål. Då betyder kompetensen allt – inte hur medarbetarna ser ut eller var de kommer ifrån. Slutsatsen är tankeväckande. Företagen har helt enkelt inte råd att diskriminera.
Rapporten är uppmuntrande läsning, och det tyckte också migrationsminister Tobias Billström och Miljöpartiets Mikaela Valtersson. När det gäller frågor som rör invandring har de två haft lätt att komma överens över blockgränsen.
Med Miljöpartiets stöd har regeringen öppnat en dörr på glänt för invandring till Sverige. Det är inte längre Arbetsförmedlingen, utan arbetsgivarna som bedömer om det finns behov av arbetskraft från länder utanför EU. Den som har fått avslag på sin ansökan om asyl har också fått rätt att söka arbetstillstånd.
Det är välkomna förändringar. De nya reglerna har lett till att 30.000 människor har fått tillstånd att arbeta i Sverige. Med fler vägar in kommer också asylsystemet att avlastas och förhoppningsvis fungera bättre.
Men inte heller i den här frågan är det lätt att begripa hur de rödgröna ska kunna komma överens. Socialdemokraterna och Vänsterpartiet har varit emot de förändringar som genomförts.
I den gemensamma plattformen om migrationspolitik har Socialdemokraterna backat på flera punkter som rör asylfrågorna. Men när det gäller arbetskraftsinvandringen har Miljöpartiet accepterat en skrivning som låter illavarslande. De genomförda regelförändringarna ska följas upp ”så att ordning och reda på arbetsmarknaden upprätthålls”, heter det. Det kan tolkas som om de rödgröna tyvärr vill stänga dörren till Sverige igen.