Att orka med en internationell kris åt gången är svårt nog för människan. Nu skakas världen av tsunamikatastrofen och den följande kärnkrafts­olyckan i Japan, samtidigt som våldet och dramatiken fortsätter i Mellanöstern.

För två år sedan var det finanskrisen som spred oro över hela världen. Efter det traumat var återhämtningen på god väg i både Europa och USA, även om utvecklingen varit ojämn och många kämpar med budgethål och skuldberg. Men uppgången omges åter av osäkerhet.

De folkliga revolterna i arabvärlden är stora och glädjande nyheter, som lägger grunden för frihet och ekonomisk utveckling i Mellanöstern. Men på kort sikt stiger oljepriset, vilket är ett bekymmer för framför allt USA och vissa snabbväxande länder.

I Japan är det mänskliga lidandet efter flodvågen enormt, medan vi ännu vet för lite om följderna av kärnkraftshaveriet i Fukushima. Jordbävningen i sig behöver inte få allvarliga ekonomiska konsekvenser; skalvet i Kobe 1995 gav bara ett hack i kurvan som snart kompenserades av positiva stimulanser från återuppbyggnaden. Japans regering tror även denna gång på små långsiktiga effekter.

Men eftersom kärnkraften väcker starka känslor och en olycka i värsta fall kan ställa till med stora skador för miljö och hälsa sprider sig oron runt världen. När människor upplever otrygghet skadar det också ekonomin: privatkonsumtionen dämpas, företagen blir ängsliga för att investera, aktieägare drar öronen åt sig.

Vad vi vet är att det spelar roll hur Japan mår. Landet må ha tjugo skraltiga år bakom sig vid deflationens rand, men var till nyligen ändå världens näst största ekonomi. Det talas mycket om Kinas väldiga innehav av amerikanska stats­obligationer, men Japan är fortfarande den största globala långivaren. Mängder av svenska företag har verksamhet i Japan, Volvo har nästan 10 000 anställda där, Ikea uppemot 2 000.

Japanerna hade 2010 sin bästa tillväxt på åratal, och sjunker siffran varaktigt påverkas efterfrågan i världen. Det kan bromsa Kina, vilket i sin tur drar ned Europas exportföretag. Om Japan på grund av bortfallet av kärnkraft måste importera mer av annan energi tenderar det att pressa upp oljepriset.

Den internationella ekonomin är en komplicerad härva av ömsesidiga beroenden. Ta en Iphone – som tillverkas av komponenter från nio företag i sex olika länder, däribland Japan. Allt hänger ihop. Stora händelser och kriser gör det bara tydligare.
Världsekonomins brister går därför inte att lösa genom att stänga av globaliseringen. Bättre då att utnyttja den. Alla tjänar på större arbetsfördelning, så att varor produceras där det är mest effektivt. Den internationella handelns expansion är motorn för tillväxt i både fattiga och rika regioner.

Fler handelshinder behöver rivas, inte minst EU:s runt jordbruket. För vad som behövs är mer internationellt ekonomiskt samarbete, inte mindre. G 20 fungerade bra mitt i finanskrisen, och det gäller att ta sig ur det käbbel som präglat de senaste toppmötena.

Det här går igen på flera områden. Omvärlden har varit tvehågsen inför upproret i arabvärlden, och FN och EU har stått passiva när diktatorn Khaddafi attackerat rebellerna. I stället borde man agera kraftfullt och gemensamt för att stötta en demokratisk utveckling.

Samarbetsbehovet gäller förstås också kärnkraften. Att Japan, Frankrike och USA ser ut att göra olika bedömningar av olyckan i Fukushima inger inte förtroende. Det viktigaste nu är att världssamfundet erbjuder Japan all upptänklig hjälp. På sikt finns ett behov av större internationell samverkan för att göra kärnkraften säker överallt.

DN 18/3 2011