Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Ledare

Palme från en avlägsen tid

Foto: Magnus Bard

DN 26/2 2016. Man kan sakna den språkliga lyskraften. Men en ledare med Palmes otålighet och stridslystnad skulle få ännu större problem i dag än vad han fick på 1970-talet.

Vad skulle Palme ha gjort? Frågan hade kunnat vara naturlig att ställa åren efter hans bortgång. Politiska ledare idealiseras ofta i efterhand. Men Olof Palme försvann. Kanske ställde sig mordet i vägen för politikern. Kanske spelade det in att efterträdaren som partiordförande och statsminister, Ingvar Carlsson, mer påminde om företrädaren Tage Erlander än om Palme. Det var som om hela perioden Palme försetts med parentes.

Först på senare år har han gjort viss comeback i offentligheten, i böcker och på film. Yngre generationer möter en politiker som de tidigare haft ganska vaga föreställningar om. De äldre kan med avståndet se det välbekanta i delvis ny belysning.

Så vad skulle han ha gjort i dag? Man kan inte lyfta en människa ur hennes tid, luftlandsätta henne 30 år senare och förvänta sig ett meningsfullt svar. Men Palme var inte bara en person som formats av sin tid utan också en politikertyp av ett slag som vi sällan har sett i Sverige. Vid sidan av en Löfven eller en Reinfeldt ter han sig närmast exotisk. Så kanske skulle ett lite modifierat tankeexperiment ändå säga oss något om vårt land och vår tid. Med andra ord: Vad skulle en politiker med Palmes temperament och begåvning kunna tänkas uträtta i dag?

I filmklipp från 1950- och 60-talen framträder en människa med stor vitalitet. Han älskar politik och är rapp i repliken. Han väckte starka känslor – och var av allt att döma också själv en känslomänniska. Samtidigt var han bildad och en språklig ekvilibrist. I en tid av medieträning och varumärkesbyggande ter sig Palme som befriande ogarderad. Han inspirerade människor – eller drev dem till vansinne. Han fann formuleringar som lyfte talen och än i dag är ihågkomna. Starka ord som ”satans mördare” och ”diktaturens kreatur” satt helt rätt när de riktades mot förtryckarregimer som Francos Spanien och Husaks Tjeckoslovakien.

 

Man kan sakna en partiledare med verbal kreativitet och lyskraft.

 

”Hatets och illviljans kolportörer” skulle ha kunnat vara stor retorik om inte sammanhanget varit fel. Att S-ledaren inte gillade ”Arbetsgivareföreningens propagandister” kunde vem som helst förstå. Men nöjet att formulera giftigheten stod knappast i proportion till priset: att många tyckte att han gått för långt och visat dåligt omdöme.

Som ung student var Palme i USA. Det är lätt att se att han påverkats. På samma sätt som Barack Obama kan hålla lysande tal i svåra stunder, skulle en Palme i dagens Sverige säkert kunna nå fram till människor på ett annat sätt än vad vår tids politikergeneration gör. Länders politiska kultur formas dock i ett samspel mellan människor och institutioner. Medan det amerikanska systemet med president bygger på tydliga politiska personligheter vilar det svenska tungt på partierna. Parlamentarism av brittisk typ, med enmansvalkretsar där vinnaren tar allt, kan också ge utrymme för färgstarka politiker som gillar att ta ut svängarna. Men det proportionella svenska valsystemet har en annan logik. Det skapar förutsättningar för fler och mindre partier. De senaste 30 åren har vi gått från fem partier i riksdagen till åtta.

Ledare som Palme är ovanliga i Sverige inte bara på grund av en gammal konsensuskultur utan helt enkelt för att vårt valsystem skapar problem för politiker av hans sort. Palme ledde en socialdemokrati som ännu var mycket stark. Men den hade inte egen majoritet. Retoriska giftigheter mot motståndarna fick humöret att stiga hos partiaktivisterna. Företrädare för andra partier däremot uppfattade Palmes debattstil som orimligt aggressiv.

Även väljarkåren polariserades. Människor som på plats hörde hans vassa formuleringar kunde imponeras. I tv framstod retoriken ofta som överdriven, ibland elak.

Risken att hårda ord ska slå tillbaka har sedan den tiden ökat. Gruppen av trogna kärnväljare som jublar så fort motståndarna tvålas till har krympt. Samtidigt har behovet av att kunna bygga allianser med andra partier ökat i takt med att Socialdemokraternas väljarstöd försvagats.

Man kan sakna en partiledare med verbal kreativitet och lyskraft. Man kan längta efter en politiker med tydlig personlighet. Men bortsett från några dramatiska ögonblick som kräver just en lysande talare, skulle en ledare med Palmes otålighet och stridslystnad få ännu större problem i dag än vad han fick på 1970- och 80-talen.

Så, läs gärna om Palme och hans tid. Lyssna på hans tal. Beundra hans språkliga uppfinningsrikedom och skärpa. Men tro inte att en ledare som liknar honom skulle vara rustad för den typ av politisk kris som landet nu befinner sig i.

DN Ledare. 26 februari 2016