Det pågår för närvarande intensiva samtal i Bryssel om den kommande finanspaktens utformning. Förhandlingarna sker bakom lyckta dörrar och därför är det svårt att veta hur diskussionerna går.
Lyckligtvis finns det läckor. I går publicerade europeiska webbtidningar ett tredje, inofficiellt utkast till avtal. Det visar att flera länder som haft invändningar mot beslutet vid toppmötet i december har fått gehör för sina synpunkter.
Kravet på en ”gyllene regel” om budgetbalans i medlemsländernas grundlagar har till exempel fått en mindre ovillkorlig utformning, eftersom det skulle kräva folkomröstningar på flera håll. Nu krävs enbart ”bindande regler” i någon form.
Finanspaktens utformning är alltså ännu inte huggen i sten. Och det som håller på att växa fram innehåller inga omvälvande nyheter.
Frankrikes krav på en transaktionsskatt finns inte med och inte heller andra mer långtgående förslag om gemensamma bolagsskatter och samordnad arbetsmarknadspolitik.
Finanspakten handlar i huvudsak om att förstärka budgetdisciplinen i euroländerna, och det behövs. Ett slutligt förslag ska vara klart inom kort och senast i mars ska avtalet undertecknas av länder som vill vara med.
Tiden för tvekan är alltså snart över och för Sverige borde det inte vara svårt att gå med.
De krav på budgetdisciplin som pakten innebär är sedan länge gällande lag i vårt land. Risken är snarast att det nya regelverket kommer att innehålla kryphål som kan bädda för nya problem.
Att gå med i finanspakten innebär inte ett steg in i valutasamarbetet. Sverige kan ha kvar kronan men har intresse av att eurosamarbetet överlever och förstärks. I förlängningen handlar det också om hela unionens överlevnad.
Hittills har dock den svenska hållningen präglats av otydlighet. När statsminister Reinfeldt rapporterade till riksdagens EU-nämnd om toppmötets slutsatser i december förra året hade han ”en avvaktande hållning”.
Senare samma dag förklarade Håkan Juholt att Socialdemokraterna ”säger nej till medverkan” i finanspakten. Därmed skulle frågan i praktiken redan ha avgjorts eftersom ett beslut kräver stöd av S.
Sedan dess har dock flera inflytelserika Socialdemokrater uttryckt en annan åsikt. Först ut var Thomas Östros och därefter har flera av partiets nuvarande och tidigare Europaparlamentariker argumenterat för att Sverige ska delta.
I går intervjuades Göran Persson i P1 morgon och pläderade kraftfullt för svenskt deltagande. Det måste tolkas som ett försök att påverka S och efterträdaren på partiledarposten. Persson har helt rätt i att det skadar Sverige att stå utanför.
När Håkan Juholt kommer tillbaka från sin långa julsemester möts han alltså av ännu en utmaning.
Hittills har han också i denna fråga valt att stryka den EU-kritiska falangen inom S medhårs. Juholt har låtit nästan som en nejsägare, trots att han röstade ja både till EU 1994 och till euron 2003.
Ännu ett lappkast skulle förstås tära ytterligare på S-ledarens krympande politiska kapital.
Om han säger ja till finanspakten skulle Vänsterpartiets nya ordförande Jonas Sjöstedt dundra på om löftesbrott och svek och en del S-medlemmar skulle säkert bli besvikna. Men Håkan Juholt har som bekant ändrat sig förr. Den här gången får man för Sveriges skull hoppas att han lyssnar på Göran Persson och gör en ny juholtare.