Stora evenemang med risk för brottslighet tär hårt på polisens kassa. Det är ett problem som varje samhälle måste klara av att lösa. Men av alla tänkbara lösningar är Stockholmspolisens beslut från i måndags – att ta betalt vid idrottsevenemang som arrangeras av aktiebolag – den sämsta tänkbara.
Utspelet innebär en ny tillämpning av en märklig skrivning i ordningslagen, som fram till i våras lyckats passera ganska obemärkt. Polisens tolkning av lagen innebär ytterligare en tung börda för idrottsklubbar som redan ansträngs hårt av fans som missköter sig. Det är en kollektiv bestraffning, och sådana har hittills fungerat uselt mot supportervåld och läktarstörningar. En betydligt framkomligare väg är att gripa och lagföra de individer som begår brott. För det behövs fler poliser, inte färre.
Men det stora frågetecknet med den nya praxisen rör bestämmelsernas godtycke. ”Om Polisen ska ta betalt eller inte, ska bedömas efter arrangemangets art och syfte”, skriver Rikspolisstyrelsen i ett uttalande från i våras.
Stockholmspolisen tolkar det alltså som att just ägandeformen aktiebolag gör att AIK, Djurgården och Hammarby måste betala för polisbevakning (men bara de sektioner inom klubbarna som har bolagiserats). Samtidigt: Stureplansgruppen som driver halva Stockholms nattliv är också ett aktiebolag. Omsättningen ligger på drygt en halv miljard kronor. Utan restauranger och klubbar skulle misshandeln i centrala Stockholm under småtimmarna, och därmed polisens utgifter, minska avsevärt. Får Stureplansgruppen polisfakturor?
På andra håll i landet tolkas dessutom bestämmelserna annorlunda. Som Hanna Fahl beskrev i lördagens DN Kultur ställdes rejvfestivalen Majestic 12 i Norrköping in på grund av en kraftig nota från polisen. Uppenbarligen räckte det med att Majestic 12 skulle bedrivas ”i vinstdrivande syfte” för att polisen skulle osäkra faktureringspennan.
Med andra ord: När IFK Norrköping (ideell förening) spelar mot AIK hemma på Nya Parken slipper klubben betala för bevakningen. Men när Majestic 12 vill få Norrköpingsborna att dansa kommer en räkning som gör det hela omöjligt. Och vid returmötet mellan AIK och Norrköping i Solna måste AIK betala Farbror Blå, med hästar och piketer.
Men det blir ännu snurrigare. IFK Norrköping må vara en ideell förening, men klubben måste ändå se till att gå med om inte vinst så i alla fall minst nollresultat, annars riskerar man att förlora den licens som ger klubben rätt att spela fotboll på elitnivå över huvud taget. De flesta klubbar tar till halvprivata bolagslösningar som arenabolag och sponsorpaket. Det tycks räcka för att räknas som folkrörelse och inte bolag. Och därmed slippa polisnotorna.
Förutom att det hela blir godtyckligt snedvrids konkurrensen mellan landets elitklubbar på ett för idrotten fatalt sätt. Man kan också fråga sig vad denna nya praxis innebär för människors lust att dra i gång ett stadsparty, en kulturfestival eller en fotbollsturnering. Tja, det första man får göra är att se till att det inte finns något vinstsyfte, för då kommer polisnotan garanterat att göra det till ett förlustprojekt. Hur rimmar det med alliansregeringens önskan om fler pigga kulturentreprenörer?
Polisens nya lagtolkning ligger dessutom olyckligt i tiden. Nyligen avled Per Unckel, regeringens nationella samordnare mot våld och brott kring idrottsarenor. En ny ska tillsättas och, inom ett par år, lägga skarpa och rättvisa lagförslag mot det idrottsrelaterade våldet. Fram till dess måste regeringen lösa frågan om polisbevakningen på ett hållbart sätt. Varför inte börja uppifrån och ta Rikspolisstyrelsen i örat?
Polisen ska inte ha en faktureringsavdelning. En polischef ska i nödfall kunna stoppa ett evenemang med motiveringen ”vi kan inte upprätthålla säkerheten”. Vad som inte är acceptabelt är svaret: ”Vi kan upprätthålla säkerheten – men det kommer att stå er dyrt.”