Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ledare

Polisen får inte ge vika

DN 23/2 2017. Vad har polisen och samhället lärt när brandröken över Rinkeby nu skingras? Om något gott ska komma ur veckans upplopp får det gärna bli denna enkla insikt: Att se på när gängen plundrar och misshandlar är en strategi som gör nästan alla missnöjda.

De boende får sin trygghet urgröpt. Småföretagares verksamhet ödeläggs. Närpoliserna själva riskerar att ha noll trovärdighet när de återvänder till området och träffar de drabbade morgonen efter. Polisarbetet reduceras till dokumentation av ödeläggelsen.

Det finns bara en grupp som jublar när polisen har slagit till reträtt. Och de kriminella är säkert nöjda med sin insats. Chaima Hakam, som äger en butik på Rinkeby torg, hör till dem som känner vrede mot polisen. "Det är helt otroligt att de valde att vara passiva när det var krig här på torget!", säger hon till DN (22/2).

Polisledningen kanske protesterar. Hur de än vänder sig har de ändan bak. Om de rycker ut i ett explosivt läge riskerar det att leda till ännu mera våld och kritik. Man minns säkert också vittnesmålen efter kravallerna i Husby häromåret, då poliser i tjänst sades häva ur sig grova förolämpningar mot oskyldiga.

Vrede blev reaktionen även då, när kravallpolis skulle göra rent hus. ”Det här är det enda sättet att uttrycka frustration när andra demokratiska vägar är stängda", resonerade vänsterorganisationer om gärningsmännen. Men sådant ursäktande var fel då – lyckligtvis hörs det alltmer sällan.

Visst har polisen lågt förtroende i utsatta områden som Rinkeby. Men det beror faktiskt inte på att det stora flertalet anser att ordningsmakten är onödigt rå. Att polisen skulle vara oönskad är en livsfarlig fördom.

I en undersökning som Brå publicerade förra året svarade en bred majoritet av de boende i Tensta, Rinkeby och Husby att polisen bemöter människor med respekt. Underbetygen gäller i stället annat. Till exempel tycker bara 20 procent att polisen gör sitt jobb för att förebygga narkotikahandeln.

Brå slår också fast att jo, förtroendet för polisen hänger ihop med dess förmåga att lösa brott även i utsatta områden. Ingen raketforskning, alltså. Vad folk förväntar sig är en helt vanlig, helst fungerande, rättsstat.

Bengi Yusma, som driver pizzeria i Rinkeby, vittnar för DN om stämningen där: "Alla här vill att de agerar mycket hårdare".

Polismästare Jon Evensson har i uttalanden medgett misslyckandet. Varför man inte ryckte ut till Rinkeby torg förrän våldsverkarna själva hade tröttat ut sig är ändå oklart. Att det rådde personalbrist verkar inte vara förklaringen. Åtskilliga patruller fanns på plats men hade fått order att avvakta. Det enda konkreta motiv som har nämnts är att polisernas arbetsmiljö vid tillfället inte var den mest optimala. Goddag, yxskaft.

Polisen skriver färre händelserapporter, har fler oavslutade ärenden. Utredningstiderna blir bara längre.

Partierna ropar efter fler poliser. Moderaterna har efter upploppen sagt att vad som krävs är några tusen fler i Stockholmsstyrkan. Liberalerna har i veckan lagt budet 500. Men vad är poängen om befälen låter alla sitta och vänta i bilarna när det pågår upplopp i ett bostadsområde?

På onsdagen lämnade rikspolischefen Dan Eliasson sin årsredovisning till regeringen. Resultaten är de väntade. Polisen skriver färre händelserapporter, har fler oavslutade ärenden. Utredningstiderna blir bara längre.

Kurvan över antalet fall som redovisas till åklagare lutar brant nedåt under hela perioden 2011–2016. Om trenden fortsätter kommer polisen inte att lämna vidare ett enda ärende om 15 år.

Kan allt skyllas på omorganisationen? Nej, inget tydligt trendbrott syns 2015, då myndigheten gjordes om. Flyktingkrisen då? Säkert bidrog den, liksom en grövre sorts gängvåld, till det "ansträngda operativa läge" som Eliasson skriver om i sin rapport. Men det är svårt att se hela förklaringen i detta.

På första sidan i polisens årsredovisning återfinns en skiss över myndighetens styrmodell. Den kan liknas vid en lök, med sex lager och en kärna i mitten. I centrum står medborgaren.

Men skalar man löken skymtar något annat. Här finns en organisation som inte förmår ha en uthållig närvaro i de områden där människor behöver polisen som mest. Som inte lyckas mobilisera i de mest trängande lägen. Som inte ger duktiga medarbetare i yttre tjänst vare sig uppmuntran eller stöd.

Polisen får inte svika. Det är en fråga som först och främst rör kultur och ledning, inte storleken på personalstyrkan.

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.