Om man byter ut ordet ”sexköp” mot ”aborter” och landet Sverige mot något av de många i Europa där abort inte är tillåtet, närmar man sig ett av de problem som debattskribenterna helt svischar förbi i lördagens DN Debatt-artikel. Det är företrädare för tre borgerliga kvinnoförbund, Centerns, Kristdemokraternas och Folkpartiets, som nu gör gemensam sak med de rödgröna kvinnorna och föreslår att svenska medborgares sexköp utomlands kriminaliseras.
Det är ingen liten sak. Sverige är en del av en juridisk omvärld där dubbel straffbarhet är ett slags överordnad huvudprincip. Det innebär att man inte kan straffas för något som inte är brottsligt i det land brottet begås. Att en kvinna från Malta, Irland eller Polen inte kan straffas om hon genomgår en abort i Sverige. Att en svensk som rökt cannabis i Amsterdam inte kan straffas även om han fortfarande är flummig när han trillar över den svenska gränsen. Eller om han en halvtimme tidigare rest sig från en säng hos en prostituerad i Helsingør.
För vissa brott har vi i Sverige valt att göra undantag. Kvinnlig könsstympning är olagligt även om man åker till Somalia för att få det utfört. Den som reser till Afghanistan och gifter sig med en tioåring får inte status som gift, utan som brottsling, i Sverige.
Nu vill alltså företrädare för sex kvinnoförbund inlemma sexköp i samma universella brottspaket. Resonemanget är lika spretande som fenomenet prostitution. För det är förstås en våldsam skillnad på exempelvis Tysklands skattepliktiga och pensionsberättigande bordellanställda och asiatiska sexarbetare som fallit offer för människohandlare.
Men i debattartikeln görs inga distinktioner. ”Både kvinnor som blir sålda till människohandel och de som säljer sig själva i ’frivillig’ prostitution är i stort sett alltid marginaliserade och fattiga kvinnor, utan alternativ till annan försörjning.”
Men det är en avgrund mellan kvinnor i människohandel som i ”Lilja 4-Ever” och låt säga danska eller tyska prostituerade utan missbruksproblem. Det är inte en gradskillnad av frivillighet, det är en artskillnad.
De debattskrivande kvinnorna har rätt i att det finns kvinnor som saknar andra möjligheter till försörjning. Men om man ska se det krasst, är det bättre att se sina barn svälta ihjäl än att prostituera sig? Det är lätt att sitta på höga hästar i Sverige och med moralistiska pekpinnar frånta kvinnor i Niger sin enda försörjningsmöjlighet utan att lansera så mycket som en enda idé om hur de i stället ska få mat på bordet.
Företrädarna för kvinnoförbunden skriver att svenskar sedan 2005 kan dömas för sexualbrott mot barn i utlandet och att man också kan bli dömd för vissa grova våldsbrott och gränsöverskridande ekonomisk brottslighet.
Riktigt så. Men det är ju knappast något argument för att man ska kunna bli dömd för sexköp. Det är inget grovt våldsbrott, det är ett bötesbrott som för femton år sedan inte ens var ett brott. Det är väldigt många fler människor, i väldigt många fler länder, som ser abort som mer av en brottslig handling än prostitution. I synen på sexköp är det Sverige som avviker från nästan hela resten av världen – inte tvärtom.
Lika viktigt som att vi får ha vår syn på att aborter ska vara lagliga och sexköp olagliga är att – inom rimliga gränser – respektera andra länders rättspraxis. Därför bör inte svenskarnas sexköp av vuxna utomlands kriminaliseras. Däremot kan vi gärna fundera över hur vi bättre skyddar de barn som utnyttjas, där det inte är barnets ålder som avgör om något är brottsligt eller inte, utan hur gammal gärningsmannen upplever att barnet varit. Vilket i praktiken leder till ett uselt skydd för tonåringar. I Sverige. Och utomlands.