Huvudledare

President på lånad tid

DN 24/1 2016. President Hollande har misslyckats med Frankrikes ekonomi, och paketet mot arbetslöshet är spel för gallerierna. Seriösa reformer vågar sig socialisterna inte på.

Landet lever inte bara med ett undantagstillstånd, utan två. Det ena är traditionellt, ett svar på terrorattentaten, med större befogenheter för polisen och mer övervakning. Det andra är fiktivt, socialistregeringens metafor för kampen mot arbetslösheten.

President François Hollande hade erbarmliga förtroendesiffror innan terroristerna slog till mot Paris. Han anses ha mött den utmaningen väl, även om vänstern avskyr motmedlen. Sedan dess har han dalat igen, eftersom ekonomin gjort sig påmind. För här har Hollande misslyckats kapitalt.

Efter tre års stagnation, när Frankrike hamnade ännu längre efter Tyskland, är tillväxten fortfarande mager. Hollande lovade att inte ställa upp för omval 2017 om arbetslösheten hade ökat, men det är hittills precis vad som hänt. Frankrikes drygt 10 procent är en bra bit över EU-snittet.

I veckan presenterade Hollande ett sista försök att snygga till bilden. Ett antal miljarder satsas på nya subventioner till mindre företag som anställer, men paketet vilar tungt på Amskurser för unga för att bättra på statistiken. Tyvärr är utbildningsplatser inte lika med jobb.

Han lovade vänstergodis och höll dessvärre sedan ord.

Under valrörelsen 2012 lovade Hollande vänstergodis och höll dessvärre sedan ord. Företagen fick en skattechock, pensionsåldern sänktes, minimilönen höjdes. De offentliga utgifternas andel av BNP var näst högst i Europa, men skulle upp ännu mer. Tillväxten ströps.

Flera reträtter gav intryck av sicksackpolitik. I fjol utlovades 40 miljarder euro på tre år i skattelättnader för arbetsgivarna, plus vissa avregleringar. Upplägget var alltför beskedligt, och effekten därefter. Genomgripande strukturreformer kommer socialisterna aldrig att orka med, eftersom det skulle uppröra facket och spräcka partiet.

Med en arbetsmarknadslagstiftning på 3 800 sidor är det svårt för företagen att hitta rätt, särskilt som nya regler och undantag ständigt tillkommer. Alla vet dock att ribban 50 anställda innebär massor av nya krav, och följaktligen har Frankrike extremt många 49-mannabolag. Arbetsmarknadens insider har mer anställningstrygghet och privilegier än i Sverige, de unga får nöja sig med tillfälliga kontrakt.

Regionalvalet i december blev en ny framgång för främlingsfientliga Nationella fronten. Marine Le Pen har stora möjligheter att gå till finalen i presidentvalet. Hollandes chanser ser desto sämre ut, om nu inte ett mirakel skulle inträffa på arbetsmarknaden.

På den borgerliga sidan vill förre presidenten Nicolas Sarkozy hemskt gärna bli Republikanernas kandidat. Men väljarna minns hur hans utlovade ekonomiska reformer aldrig blev av, kanske för att jetsetlivet tog all kraft. Han betraktas som en man från det förflutna.

Inför partiets primärval i november leder i stället Alain Juppé. Han var en ytterst impopulär premiärminister för 20 år sedan, men har blivit en respekterad pragmatiker som i dagsläget ser ut att ha lättare än Sarkozy att besegra både Hollande och Le Pen.

Bäst för Frankrike vore om Hollande och Sarkozy i god tid före presidentvalet förklarar att de inte tänker kandidera. Nationella fronten måste slås tillbaka. Le Pens plattform är en blandning av invandrarhat, verklighetsfrämmande EU-motstånd och vänsterpopulistiska slagord om högre bidrag, mer stat och noll globalisering.

Men det räcker inte att vara emot Le Pen. En seriös presidentkandidat behöver också ett program som ger fransmännen hopp om att ta sig upp ur sitt ekonomiska träsk.

DN Ledare. 24 januari 2016