Ledare

Presidenten över gränsen

Det kunde ha gått på ett annat sätt. Efter att Ukrainas opposition i ­december fullföljde ett misslyckat försök att fälla regeringen och president Viktor Janukovytj i parlamentet verkade det troligt att det skulle uppstå ett långvarigt dödläge mellan den EU-vänliga proteströrelsen och landets ledning.

Demonstrationerna till stöd för den avtalsprocess med EU som Ukrainas regering oväntat lämnade i november kunde ha ebbat ut. Spelplanen kunde långsamt och lugnt ha förskjutits i endera riktningen inför nästa år presidentval.

Men i förra veckan tog utvecklingen i stället en hastig vändning. Under kuppartade former baxade president Janukovytj igenom elva lagar som i praktiken förbjuder protesterna på Maidantorget, skådeplatsen för landets orangefärgade revolution för snart tio år sedan. Ukrainas parlament införde med en blixtsnabb handräckning ryskinfluerade lagar som begränsar mötesfriheten och opinionsbildning i landet, bland annat krävs att inne­havare av kontantkort för mobiltelefoner registrerar sig hos myndigheterna. Vilket som förskräcker mest – innehållet i lagarna eller den parlamentariska manövern i sig – är svårt att säga.

Samma dag godkändes en ny budget som agnats med läckra kontrakt för de oligarker som visar lojalitet med regeringen. Tidigare förhöll sig många av Ukrainas mäktiga affärsmän, varav flera utövar stort inflytande över landets medier, avvaktande inför vinterns protester. Årets budget måste tolkas som ett försök att locka över så många som möjligt till presidentens sida.

När detta var klart signalerade Janukovytj att tonen skulle skärpas ytterligare genom att avpollettera sin duv­aktige armé­chef. Samman­taget kan det knappast tolkas som annat än en illavarslande omsvängning.

Omfattande gatuprotester på Maidantorget och våldsamma sammandrabbningar mellan polis och demon­­­stranter har följt sedan dess. De tragiska händelserna under det senaste dygnet kom därför inte som någon överraskning. Sent i går eftermiddag rapporterades det om minst fem demonstranter som dödats under dagen. Oppositionen hävdar att en av dem träffats av en prickskytt.

Även om premiärminister Azarov nekar till att polisen över huvud taget skulle ha använt dödligt våld står det klart att Ukrainas regering tillämpar en ny, mycket hårdför strategi mot oppositionen. Azarov talar nu om att krossa protesterna. Samtidigt växer desperationen i den EU-vänliga rörelsens led.

Delvis är det ett resultat av oppositionsledarnas egen tandlöshet. Under en kort period föll avhoppen från presidentens stödtrupper i parlamentet tätt. Det var ett tillfälle att samla och organisera ett politiskt alternativ, men det misslyckades oppositionen med. I stället fick Janukovytj tid att stabilisera sitt styre och forma ett nytt maktspråk.

Och trots uppgifter i går, onsdag, om att presidenten hade träffat företrädare för oppositionen ser förutsättningarna för meningsfulla förhandlingar nu mörka ut. Presidenten har mycket med­vetet förgiftat luften på Maidantorget, lyckats driva in en kil i den EU-vänliga rörelsen och skaffat sig ett stort makt­övertag.

EU har fortfarande en roll att spela. ­Janukovytj har passerat en gräns. Så sent som i går införde USA:s utrikesdepartement visumsanktioner mot ukrainska ledare, och planer på att presentera fler åtgärder annonserades. De europeiska ledarna bör göra detsamma. Målet måste vara att Ukrainas regering återkallar förra veckans rättig­hetskränkande lagar, sätter stopp för kravallpolisens våld och tidigarelägger det planerade presidentvalet. Ukraina är inte Ryssland – heller inte Vitryssland – utan ett land med intima band till och ett starkt beroende av Europa.

Möjligheterna att nå kompromisser verkar delvis gå genom de oligarker vars intressen ligger i ett öppet Ukraina med stärkta band till Europa. De ukrainska makthavare som vacklar behöver övertygas om att demonstranterna har rätt, och kommer att få rätt: Ukrainas folk begär ett fungerande styre, en tillförlitlig demokrati och en anständig samhällsmodell. EU måste fortsätta att vara en stark ­allierad i denna strävan.