Socialdemokraterna måste sätta ned foten. Vill partiet vara en progressiv eller bakåtsträvande kraft i svensk politik?
Lägg ned arbetsförmedlingen, värna möjligheten till eget boende, rätten till fritt skolval och avskaffa lagen om anställningsskydd (las). Det var några av de punkter som levererades på gårdagens DN Debatt från fyra socialdemokratiska länspolitiker i Stockholm.
För att komma från socialdemokratiskt håll var budskapet onekligen radikalt. De fyra socialdemokraterna vågar tala klartext i frågor där till och med regeringen hukar.
Socialdemokraterna ska vara ett parti som bejakar människors drömmar, framgång och utveckling. Om det största oppositionspartiet omorienterade sig i den riktningen skulle troligen paniken sprida sig i regeringskansliet. Nu lär det inte ske. Förnyarna inom socialdemokratin behöver stöd från partiledningen för att ha en chans att få till stånd en förändring. Men Mona Sahlin har under sina dryga två år som partiledare inte givit några sådana besked. Höstens partikongress lär inte heller bjuda på överraskningar. Om inte annat ligger samarbetet med Vänsterpartiet i vägen.
Det är synd. I sak är de socialdemokratiska länspolitikerna inne på rätt väg. För att ta exemplet las. Lagen hämmar inte bara företagen och antalet jobbtillfällen. Den uppmuntrar människor att stanna kvar på arbetsplatser där de inte längre utvecklas samtidigt som den straffar dem som går vidare och byter jobb.
Dagens anställningsskydd är konstruerat för ett samhälle med livstidsanställningar. Det har vi lämnat bakom oss, vilket är särskilt tydligt på huvudstadens arbetsmarknad. Tryggheten ligger numera i förmåga och kompetens. Länspolitikernas förslag att staten, i stället för att låsa fast människor på deras arbetsplats, bör stödja den enskildes kompetensutveckling och omställningsmöjligheter är ett utmärkt exempel på modern löntagarpolitik.
Belackarna kommer att tala om förklädd högerpolitik. Men när blev en politik för att stärka enskilda människors möjligheter att lyckas, bli framgångsrika och förverkliga sina drömmar höger?
Att ge människor möjligheter är klassisk vänsterpolitik, och går utmärkt att förena med ett underifrånperspektiv. Att låsa fast människor i påvra trygghetssystem, med utgångspunkten att de kommer att misslyckas, är snarast konservativt.
Socialdemokraterna har haft svårt att hitta en ny identitet efter det kalla krigets slut. Partiet har låst fast sig vid en verklighetsbeskrivning som passar LO-facken och har sin hemvist i brukssamhället. Men Sverige har förändrats. Livsstil och värderingar spelar en allt större roll i politiken medan den ekonomiska dimensionen blivit relativt sett mindre viktig. Verkligheten i Stockholm och Kramfors skiljer sig i dag mer än på 1970-talet. Att försöka fånga helt disparata väljargrupper med en politik för alla blir allt svårare.
För ett parti som vill ha mer politik är ökande skillnader inom landet en större utmaning än för dem som vill ha mindre politik. Socialdemokraterna måste därför bestämma sig. Vill de vara ett progressivt storstadsparti eller ett parti som stretar emot utvecklingen?
Svensk socialdemokrati har på 30 år förlorat en tredjedel av sina väljare i Stockholm. Men det finns ingen naturlag som säger att storstadsväljare skulle rösta högerut. En modern socialdemokrati skulle kunna skörda framgångar bland stockholmare.
I dag utmanas S på två fronter: av Miljöpartiet i kampen om de progressiva väljarna och av Sverigedemokraterna om de reaktionära. Utan en tydlig profil riskerar det en gång så dominerande partiet att klämmas ihop och tappa initiativet i svensk politik.
DN