Minst 25 människor dödades och nära 300 skadades i Kairo på söndagen. De flesta offren är kristna kopter, en betydande minoritet på en tiondel av Egyptens 80 miljoner invånare. Våldsutbrottet är det värsta sedan folkrevolten i februari och sätter i gång alla möjliga larmklockor.
Det hela började som en protest mot en mordbrand i en kyrka i södra Egypten, där de skyldiga ska ha varit muslimska extremister. Våld mot kopter är inget nytt fenomen, men attackerna har tilltagit under året. På nyårsnatten dödade en bilbomb 20 människor vid en kyrka i Alexandria, i maj dog 12 personer i kravaller. Polisen har ibland inte förmågan och ofta inte ens viljan att skydda kristna helgedomar.
I söndags tågade kopterna för att visa sitt missnöje med det styrande militärrådet. Plötsligt blev de överfallna, om det nu var av radikala muslimer eller civilklädd polis. Timmar av kaos följde. Militären hanterade läget brutalt, sköt skarpt och körde fordon rakt in i folkmassan. Demonstranterna svarade med sten och molotovcocktailar. Statstelevisionen uppmanade folk att gå ut på gatorna och försvara armén.
Men det finns också rapporter om muslimer som ställt sig på kopternas sida. Kritiken mot militären finns på alla håll och kanter. Misstankarna gror om att den försöker kapa den demokratiska process som haltade i gång i våras.
Från början utlovade militärrådet val inom sex månader. Det har förskjutits och ska nu inledas den 28 november, varefter röstningen planeras ta fyra månader. Parlamentet ska skriva en författning, folkomröstning hållas och först därpå blir det presidentval – någon gång 2013.
Fördröjningen av valprocessen behöver inte vara suspekt i sig. Demokrati är inte enkelt efter decennier av diktatur. Politiska partier måste få tid att organisera sig och diskutera sina ambitioner. Men det finns en utbredd oro för att armén har en dold agenda med syfte att behålla den verkliga makten, öppet eller i kulisserna.
Fortfarande grips människor på lösa grunder. Rapporterna om tortyr har inte upphört. Militärtribunaler dömer civila, även om armén i söndags lovade att avbryta förfarandet. Mubaraks undantagslagar har inte upphävts, trots löften, och vem som helst kan hållas inspärrad på obestämd tid.
Rättegångar pågår mot Mubarak och en del av hans hantlangare. Men militärrådets ledare Muhammad Tantawi och andra av den gamla regimens företrädare går fria.
Knackig ekonomi och brist på framtidsutsikter var en mäktig kraft bakom den arabiska våren. Revolutionen knäckte Egyptens tillväxt, arbetslösheten stiger och turisterna åker någon annanstans. Inte mycket tyder på att armén förstår vilka reformer som behövs; snarare lever den kvar i ett moras av vanstyre och korruption.
När en folkmassa i september stormade Israels ambassad i Kairo visade ordningsmakten framför allt inkompetens. Men att underblåsa våldsamheter mellan etniska och religiösa grupper är inget ovanligt bland makthavare i världen. Den egyptiska militären skulle kunna ta våldet mellan kristna och muslimer som förevändning att stärka sitt grepp.
Det är dags för de styrande att visa att den demokratiska processen är på allvar. Man har också lovat att utreda våldet vid söndagens demonstration. Trovärdigheten kräver att skyldiga ställs till svars, även om de råkar vara poliser eller soldater.
Alla religioner måste ha samma rättigheter. Ska en framtida egyptisk författning ha inslag av islamisk lag är likafullt ett starkt skydd för kristna och andra minoriteter nödvändigt.
USA ger fortfarande miljarder i stöd till den egyptiska militären och måste trycka på från sitt håll. EU:s utrikesministrar uttalade på måndagen också stor oro över händelserna.
Att det råder otålighet i Egypten är inget märkligt. Förhoppningsvis kan armén inte tvinga anden tillbaka i flaskan, men bakslag kan drabba demokratibygget. Omvärlden måste stötta, moraliskt och ekonomiskt, men också säga ifrån när militären missbrukar sin makt.