Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Ledare

Rätt att ändra kursen

Ekonomiskt prognosmakeri och budgetarbete är inga exakta vetenskaper. För en regering finns alltid ett inslag av politiska bedömningar. Oppositionens uppdrag är att ifrågasätta. Torsdagens riksdagsdebatt blev också ett exempel på ombytta roller. Finansminister Anders Borg (M) har lämnat försiktighetsburen för satsningar. Socialdemokraternas mantra ”för lite, för sent” har plötsligt blivit ”för mycket”.

Borg spår en tillväxt nästa år på 2,7 procent, en bra bit över till exempel Konjunkturinstitutet. Det ger på papperet dels ett större reformutrymme, 23 miljarder kronor, dels en mer positiv syn på sysselsättningen. Om det inte stämmer kan utgifterna bli för stora men allvaret på arbetsmarknaden underskattas.

Finansministern varnar visserligen för fortsatt turbulens på Europas finansmarknader på grund av problemen i främst Grekland och Spanien. Men medan han tidigare använt sådan oro som skäl att hålla igen är det nu ansvarsfullt att öka farten.

S sväljer betet. Budgetutrymmet kallas för ”prognospengar” och rege­ringen framställs som ekonomiskt lättsinnig, rent av överskottsmålets marodörer. Sett till sakläget hamnar dock oppositionen på fel fot.

För det stämmer trots allt att Sverige är en av få EU-medlemmar som har svängrum för stimulanspolitik och ”strukturellt angelägna åtgärder”. Budgetunderskott och statsskuld är bland de lägsta i Europa, tillväxten inte lysande men bland de bättre. Att tidigare invändningar mot Borgsk snålhet kan ha haft sina poänger hindrar inte att budgetens höjda anslag för infrastruktur och forskning är riktiga just nu.

Säkerhetsmarginalerna är större än i jämförbara länder. Den som tror att konjunkturen blir avsevärt sämre än regeringen hoppas skulle till och med kunna motivera fler satsningar.

Miljarderna till järnvägar och forskare har oppositionen i grunden inget emot. I stället försöker den hävda att regeringen snott deras idéer. Sådana inslag finns naturligtvis ofta i politiken: precis som alliansen lagt sig nära Socialdemokraterna i olika frågor har S tills vidare i stort sett tagit över den borgerliga skattepolitiken. Men att satsa på infrastruktur och vetenskap för att gynna långsiktig tillväxt är knappast att uppfinna hjulet, och alliansen har i två mandatperioder höjt anslagen på dessa områden rejält.

Nu finns det förstås även andra överväganden som fått förra höstens ”vänta och se”-tema att ändra karaktär. Då hade statsfinanserna gått på en smäll under sommaren. Men dessutom hade oppositionen med förenade krafter stoppat planerna på ett nytt jobbskatte­avdrag, och vad riksdagen kunde användas till var osäkert. Sedan dess har regeringen fått ständig kritik för att vara fantasilös och inte veta vad den vill.

Denna framtoning måste ändras i tid före slaget 2014. Att vänta ett år hade fått allt att verka valfläsk. När ett antal allianssyskon dinglar farligt nära 4-procentsspärren är det därtill läge att uppmärksamma några av deras hjärtesaker.

Beskyllningarna om ”valbudget” och populism är dock rätt underliga. Ett budgetarbete pågår aldrig i ett politiskt vakuum, och en regerings privilegium är bland annat att använda makten för att försöka vinna ett val till. Men sänkt bolagsskatt ger inte särskilt många väljare. Tåg- och väginvesteringar gläder framför allt lokalpolitiker, innan de står på plats om något decennium. Sannolikt lär budgeten för valåret 2014 däremot rymma mer av plånboksgodis för hushållen, som oppositionen då får avvisa på egen risk.

Att S försöker göra Anders Borg rangen stridig när det gäller ekonomiskt förtroende är inte så konstigt. Lätt är det inte. Just hans försvar av de offentliga finanserna under krisen kan väljarna tolka som orsaken till dagens reformutrymme. Det är också problematiskt för vänsteroppositionen att måla upp bilden av massarbetslöshet, om folket inte känner att den stämmer med verkligheten.

Jobben står säkert i centrum i valet. Hur prognosen för dem utfaller kan avgöra.