Ledare

Rätt att bråka om lönerna

Annie Lööf lägger sig i.
Annie Lööf lägger sig i. Foto: Linn Malmén TT

DN 6/2 2016. Centralbyråkrater och knapptryckare i riksdagen: Ur vägen!

Ämnet decentralisering var en given stämningshöjare när Centerledaren Annie Lööf på fredagen värmde upp publiken på partiets kommundagar. Politiken ska ”utveckla, inte inveckla”, förklarade hon i sitt tal. Här förenades partiets traditionella vurm för lokalsamhället med den moderna Centerns ideologiska avregleringsiver.

Vem är bäst skickad att lösa ett givet problem? Enligt centerpartistisk maxim ska den som befinner sig närmast verkligheten bestämma. Annie Lööf angav sina skäl för att staten ska stoppa undan pekpinnarna, inte minst efter flyktingkrisen.

Paradoxalt nog handlade hennes viktigaste förslag om ny lagstiftning och vidgad politisk makt.

Annie Lööf vill ”uppdatera den svenska modellen”. I första hand måste arbetsmarknadens parter skriva under ett nytt avtal för nyanlända med låga kvalifikationer. Lägre ingångslöner är ett krav.

Centerpartiet lovar i sin tur att matcha parternas bud med sänkt inkomstskatt, så att lönen räcker månaden ut. Tanken är samtidigt att lägre arbetsgivaravgifter ska ge extra jobbstimulans. Om facket avvisar erbjudandet hotar Lööf med lagstiftning. Vilken sort är dock oklart.

Utspelet är en rak höger riktad mot Stefan Löfven. Så sent som för några veckor sedan mullrade statsministern i riksdagens talarstol: Lönerna ska förhandlas mellan arbetsmarknadens parter.

Politiska speciallösningar för att fixa integrationen har avfärdats som borgerlig demagogi.

LO reagerade också häftigt på fredagens Centerförslag. Det låter som planekonomi, varnade avtalssekreteraren Torbjörn Johansson. Initiativet sades dessutom innebära ”etnisk” lönesättning – otänkbart.

Fackets retorik är befängd. Naturligtvis ska villkor inte knytas till hudfärg eller härkomst. Att bygga nya system som gör det enklare för nyanlända att komma in i samhället och hitta en försörjning är något annat.

Utgör denna lösning en ”etnisk” anställningsform? Invändningen verkar, märkligt nog, inte ha rests från fackligt håll förut.

Särlösningar är dessutom ingen banbrytande tanke. På Arbetsförmedlingen finns allehanda åtgärder som har skapats för nyblivna svenskar. Till exempel kan den som har ett färskt uppehållstillstånd – stämpeln får vara högst 36 månader gammal – få ett så kallat instegsjobb.

Utgör denna lösning en ”etnisk” anställningsform? Invändningen verkar, märkligt nog, inte ha rests från fackligt håll förut.

I Tyskland, där arbetslöshetsgapet mellan inrikes och utrikes födda är avsevärt mindre än i Sverige, kan arbetsgivare komma runt minimilönen när de anställer nya tyskar. Reglerna för långtidsarbetslösa gäller nämligen, under en begränsad period, även för invandrare.

Logiken är övertygande. Människor som inte har kommit in på arbetsmarknaden erbjuds en påfart. Att antyda rasdiskriminering är långsökt.

Svenska kollektivavtal har lönetrappor som tar hänsyn till bland annat ålder. Det kan ju knappast vara helt otänkbart orimligt att parterna på ett liknande vis skriver klausuler som tar sikte på en period efter att Migrationsverket har beviljat uppehållstillstånd.

Partisekreteraren Michael Arthursson fick i fredagens ”P1-morgon” frågor om vilka löner han tänker sig. Här saknades svar. Men politikerna får gärna avhålla sig från att bestämma exakt.

Att hota kan vara tillräckligt. Jesper Ahlgren, chefsekonom för tankesmedjan Timbro, drar en parallell till partiernas strategi i frågan om kvinnor i börsstyrelserna. Såväl socialdemokratiska som borgerliga regeringar har klokt nog undvikit lagstiftad kvotering. Men med hotet hängande över sig har valberedningarna gjort vissa bemödanden.

Människors drömmar krossas på Sveriges tudelade arbetsmarknad. Bland utrikesfödda är arbetslösheten över 20 procent. Om partierna kan tänka sig att kliva över tröskeln till bolagens styrelserum för att hjälpa näringslivets kvinnor borde det inte vara en främmande idé att utöva påtryckningar på fack och arbetsgivare för att ge stöd åt flyktingarna.

Det vore bäst om parterna själva kunde använda sin fantasi och finna en modell som underlättade integrationen. De vet i många avseenden bäst. Politiska pekpinnar bör undvikas. Men att bråka om lönerna är helt rätt.

Läs mer. Ledare