I ett porträttgalleri i teves nyheter hängs nu ledande Socialdemokrater ut som om de vore mördare. Men det är inte mord de befunnits skyldiga till. Det begångna brottet rubriceras: avdrag för hushållsnära tjänster.
Det som nu presenteras som en nyhet är inte ens särskilt nytt. Redan 2008 fick Svenska Dagbladet för sig att kontrollera vilka rödgröna riksdagsledamöter som utnyttjat det då nya skatteavdraget. Och redan vid den tiden figurerade Ylva Johansson (SvD 26/6 -08).
Inte särskilt nytt alltså, men intressant då?
Den politiker eller det parti som profilerat sig starkt inom en viss fråga har mindre handlingsutrymme än andra. Till exempel torde det vara svårt att acceptera en långvarig otrohetsaffär om den otrogna är en politiker som byggt sin karriär på att sjunga familjelivets lov. En sådan historia är nyhetsmässigt intressant.
Frågan om avdrag för hushållsnära tjänster rymmer både likheter och olikheter. Här är det frågan om skatter, inte familjemoral. Och visst har de socialdemokrater rätt som hävdat att varje individ har att leva med det skattesystem majoriteten röstat fram. Precis som gäller för alla andra beslut.
Ingen kräver att den som röstade mot högertrafik skulle ha fortsatt att köra på vänster sida. Ingen kräver att den som var emot avskaffandet av arvs- och gåvoskatten ska gå i väg till Skatteverket med en pengabunt så fort någon dött eller gett bort något värdefullt. Ingen kräver att den kommunalpolitiker som röstat emot bygget av en ny simhall för resten av livet ska avstå från att själv ta sig ett dopp.
Gränsen är ingalunda absolut eller huggen i sten. Mycket handlar om tonläge. Utrymmet för de politiker som föraktfullt talat om pigor är förstås mindre än för dem som mer sakligt invänt mot att skattegynna just denna sektor.
Den som före avdraget tyckte att städning i människors hem var ”piggöra” och inte ett hedervärt arbete bland alla andra, tycker förstås det också efter reformen. Och då blir det moraliskt och politiskt svårt att vara en del av det påstådda klassamhälle man kämpat för att komma ifrån.
Ingen av de socialdemokrater som blivit ”påkomna” som hushållsavdragare hör till reformens mest högljudda kritiker. Annat hade varit om exempelvis Europaparlamentarikern och motståndskvinnan nummer ett Marita Ulvskog hittats i gruppen. Men så är det alltså inte.
Förre statsministern Göran Persson och tidigare statsrådet Ylva Johansson är de två namn som tycks känsligast. Men Göran Persson har med sin herrgård och sin höftoperation på privata Sophiahemmet redan visat att han lever mer som brukspatron än en klassisk socialdemokrat, så där finns inga förväntningar längre.
Ylva Johansson har argumenterat mot avdraget vid en tidpunkt i livet då hon skulle haft fördelar av det själv. Det gör hennes hållning mer, inte mindre, hedervärd.
Man ska ställa höga krav på politiker. Men de måste vara rimliga. Ofta anklagas politiker för att leva i en annan verklighet än folket. Men om vi vill ha dem ibland oss måste de rimligtvis erbjudas att leva efter samma moraliska regelverk som vi andra.
Det finns absolut politiker som gjort moraliska överträdelser som gör det omöjligt för dem att vara kvar. Men man måste också betänka att ju mer fläckfritt liv medborgarna kräver, desto snävare blir urvalet.
Toleransen går åt två håll. Om politiker tar ett steg tillbaka och slutar prata så mycket om hur människor ska leva sina liv ger de sig själva ett större utrymme.