Grundlagen skyddar enskildas yttrande- och åsiktsfrihet. Det gäller också Migrationsverkets anställda, även om förtroende för verksamheten måste upprätthållas.
I går morse intervjuades Migrationsverkets ställföreträdande generaldirektör Christina Werner i P1-morgon i Sveriges Radio. Hon förklarade bakgrunden till att verket på måndag ska inleda en internutredning.
Den gäller en man som har arbetat länge på Migrationsverket. I samband med upploppen i Rinkeby i början av juni skrev han flera inlägg om händelserna på sin privata så kallade vägg på Facebook, som kan läsas av alla med tillgång till nätet. I ett av inläggen ställde mannen enligt reportaget i P1-morgon en provocerande fråga: ”Kan ingen ansvarig skicka dessa förstörande element från Rinkeby med rötterna i andra länder hem till sina mor- och farföräldrar för att lära sig lite ödmjukhet?”
Den retoriska frågan andas utan tvivel främlingsfientlighet. Men också en person som arbetar vid Migrationsverket har rätt till yttrandefrihet. Om detta är den enda grunden för internutredningen ägnar sig Migrationsverkets ledning dessutom åt repressalier som kan uppfattas som ett slags bestraffning av olämpliga åsikter, vilket är förbjudet.
Det borde Migrationsverkets ledning veta. I september förra året kritiserade Hans-Gunnar Axberger, en av riksdagens ombudsmän, verket i ett annat uppmärksammat och snarlikt fall. Den gången gällde det en enhetschef som bloggat om konflikten i Mellanöstern och ställt sig på Israels sida. Han omplacerades, vilket bland annat motiverades med att han fört till torgs ”en ensidig och stark åsikt i en konflikt som genererar flyktingströmmar till Sverige”. Han ansågs därmed allvarligt ha skadat ”allmänhetens och de sökandes tilltro till Migrationsverkets förmåga att opartiskt pröva dessa personers asylansökningar”.
Men offentligt anställda har rätt till privata åsikter i allmänna politiska frågor. Så länge tjänstemännen sköter sitt arbete får offentliga arbetsgivare varken lägga sig i vad de tycker eller hur åsikterna förs fram. En offentlig arbetsgivare kan inte heller kräva att anställda som privatpersoner ska ”omfatta en viss värdegrund”, skriver JO i sitt beslut. Det strider mot grundlagens krav på respekt för den enskildes grundlagsskyddade yttrande- och åsiktsfrihet. En tjänsteman får inte heller utsättas för sanktioner för sina åsikter. Detta så kallade repressalieförbud gäller till exempel omplaceringar och har lång hävd, förklarar JO.
En lång rad andra rättsliga avgöranden pekar i samma riktning. En av de mest kända tvisterna handlade om en häktesvakt med obehagliga, främlingsfientliga ståndpunkter. Kriminalvården ville omplacera honom, men fallet avgjordes 1991 av Arbetsdomstolen som slog fast att det inte fanns rättslig grund för beslutet.
Ändå finns det en gräns. Den överskrids om en anställd låter personliga åsikter påverka beslut som fattas i jobbet. Lagar och regler måste följas och en person som arbetar vid Migrationsverket ska försöka fullfölja intentionerna bakom den politiskt beslutade politiken. Den som mycket aktivt propagerar för sina privata åsikter kan också påverka allmänhetens förtroende för verksamheten. Det kan därför finnas skäl att ingripa mot en aktivistisk tjänsteman som inte kan skilja på privata åsikter och uppdrag i tjänsten.
Gränsen är förstås svår att dra. Men det uttalande som refererades i P1-morgons sändningar hamnar definitivt inom åsiktsfrihetens ramar. Grundlagens skydd för yttrandefriheten är lyckligtvis starkt, vilket Migrationsverket borde begrunda.