Regeringen gör klokt i att vänta med det femte jobbskatteavdraget. Men den bör inte skjuta upp all politik som motverkar krisen och förbättrar svensk ekonomi.
På mindre än två veckor har det politiska klimatet i Sverige förändrats drastiskt. Börsoro, eurokris och budgetbråk i USA sammanfattar hur stämningsläget slagit om. Den finanskris som bröt ut för tre år sedan tog aldrig slut utan har under sensommaren åter visat sin kraft.
På tisdagen bekräftade Anders Borg och Fredrik Reinfeldt det som många redan haft på känn: det blir inget femte jobbskatteavdrag. Inte heller tycks det bli några andra stora skattesänkningar i höstens budget. Statsministern och finansministern talade om att ”ordning och reda i statsfinanserna” går före allt annat.
Att Moderaterna släpper sin fixering vid det femte jobbskatteavdraget är välkommet. Borg och Reinfeldt försökte i går motivera omprövningen med ekonomiska argument, men det främsta skälet till att skjuta upp förslaget är politiskt.
Under våren har Socialdemokraternas partiledare Håkan Juholt olustigt nog visat att han inte drar sig för att tillsammans med Sverigedemokraterna ställa till problem för regeringen – tvärtemot Mona Sahlins löften i valrörelsen 2010. Jobbskatteavdraget var den största älgen i regeringsskogen och Juholt verkade inställd på att fälla den. Jakten hade under hösten kunnat sluta i en regeringskris.
I ett normalt läge hade Fredrik Reinfeldt kunnat syna oppositionens kort. Men att göra det samtidigt som världsekonomin krisar hade varit dumt och oansvarigt. Jobbskatteavdraget är dessutom ingen mirakelkur mot alla samhällsproblem, vilket Anders Borg ofta låtit påskina, och om finansoron kan få regeringen att tänka om på den punkten är det bara en fördel.
Statsministern och finansministern vill nu prioritera försiktighet framför allt annat. Det är klokt så länge försiktigheten inte slår över i passivitet.
Till skillnad från de flesta europeiska länder har den svenska ekonomin inga skuldproblem. Och det borde finnas en politisk majoritet i riksdagen – Håkan Juholt inräknad – som önskar en budget med vissa framtidsinvesteringar och lättnader åt hushållen, särskilt när världen runt omkring störtdyker.
Ansvarstagande behöver inte vara detsamma som dumsnålhet.