Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
Ledare

Rätt ingång till jobbet

Foto: Magnus Bard

DN 17/2 2016. Vare sig LO vill det eller ej kommer ingångslönerna att pressas i Sverige. Frågan är hur, och vilka möjligheter nyanlända ska erbjudas på arbetsmarknaden.

På tisdagen dryftade företrädare för fack, arbetsgivare och regeringen frågan ”Dags för större lönespridning?”. Arbetsmarknadsekonomiska rådet, som finansieras av Svenskt näringsliv, hade bjudit in till seminarium om sin senaste rapport, och ordföranden Lars Calmfors höjde ett varningens finger.

Förmaningen riktades mot LO:s representant i panelen, avtalssekreteraren Torbjörn Johansson. Lägre löner riskerar att bli verklighet vare sig LO vill det eller inte, påpekade Calmfors. Frågan är hur snarare än om.

Det är vad den nu uppskruvade debatten om lägre ingångslöner borde handla om.

Bakgrunden är bekymmersam. Under februari väntas utomeuropeiskt födda för första gången vara i majoritet bland de arbetslösa i Sverige, rapporterar Arbetsförmedlingen. Överrepresentationen i statistiken är stor, och oförmågan att integrera flyktinginvandrare på arbetsmarknaden går tillbaka åratal. Sannolikt kommer tendensen att förstärkas i takt med att höstens flyktingar beviljas uppehållstillstånd och skriver in sig på Arbetsförmedlingen.

Det är illa. Om man jämför med andra länder är sysselsättningen visserligen ganska hög inom de flesta grupper. Men arbetslöshetsklyftan är större än i någon annan jämförbar ekonomi. Vad gör detta bidragsberoende med ett samhälle på sikt?

Även i årets stora avtalsrörelse är fackets mål att höja lägstanivån. Med allt högre avtalade golv för jobb utan yrkeskvalifikationer kommer svenska låglönejobb att alstras i olika skuggsektorer.

Det är den motsägelsefulla konsekvensen av LO:s strategi för att hålla ihop arbetsmarknaden.

Ett exempel: När Ekot förra året undersökte de faktiska lönerna i taxibranschen fann de att många förare tjänade mindre än 50 kronor i timmen, enstaka under 30 kronor. Inkomsterna lär öka ju mer tid föraren har suttit bakom ratten. Många tjänar skapligt. Men den verkliga ingångslönen är långt under nivåerna i alla kollektivavtal.

I dubbelt så hög grad som inrikes födda är invandrare dessutom egenföretagare, och de saknar fackligt skyddsnät. Småföretagare som krögare, spelbutiksägare, frisörer och skomakare har heller inga lönegarantier.

De låga, informella lönerna har också framtiden för sig. Tekniken har gjort det enklare att köpa och sälja tjänster utan någon egentlig arbetsgivare som mellanhand. Det räcker med en mobilapp. Taxitjänsten Uber är ett exempel. I värsta fall blir de svarta jobben samtidigt fler.

Många nyanlända kommer alltså att vara hänvisade till antingen bidrag eller till påhugg på en grå arbetsmarknad. Ett sätt att erbjuda dem fler möjligheter är att göra det mindre byråkratiskt och billigare att anställa.

 

Är det dags för större lönespridning? Det är ofrånkomligt.

 

Liberalerna, Kristdemokraterna och Moderaterna har under de senaste veckorna kläckt förbluffande lika förslag. Variationen mellan partiernas olika modeller är främst språklig, alla innebär i praktiken sänkta ingångslöner. De kallas startjobb, introduktionsanställning och förstajobbet-anställning.

Jan Björklund (L) hotar att lagstifta om ”startjobb”, med en ingångslön omkring 15.000 kronor i månaden. Rätten att få ett sådant ska gälla alla svenskar i upp till fem år efter 18-årsdagen, och för nya svenskar fem år efter första uppehållstillståndet.

Även Moderaternas och Kristdemokraternas idéer är tidsbegränsade anställningsformer. Men de bygger på tanken att en del av arbetsdagen ska vara obetald, för att kompensera för tid till utbildning eller praktik. Kraven på arbetsgivaren ska dock vara låga. Det blir något av en samvetsfråga vad den obetalda tiden fylls med.

Den röda tråden är minskat krångel, och i det avseendet är egentligen Björklunds startjobb mest attraktivt, liksom Arbetsmarknadsekonomiska rådets snarlika förslag om ”ingångsjobb” med lägre lön. Här gäller raka rör. Modellen uppmuntrar inte till mygel.

En osäkerhet med samtliga förslag är dock vad som händer efter den begränsade perioden. Är startjobbaren då redo för ett vanligt arbete? En del kommer att klara övergången, men risken är också att många går in i sysslolöshet.

Fackets och Socialdemokraternas mirakelmedel – vuxenutbildning – kommer därför också att behövas. Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S) fäster dock för stor tilltro till vad som kan åstadkommas.

Större lönespridning blir ofrånkomlig. Frågan är vilken väg dit Sverige ska ta.

Läs mer. Ledare
Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.