Sommar och valår. En del udda utspel från regeringens departement är att vänta under nyhetstorkan.
Först ut i årets sommarstiltje var infrastrukturminister Åsa Torstensson (C). Hon föreslog i går att den som åkt fast för rattfylleri ska kunna få köra med alkolås i stället för att få körkortet indraget.
Rattfylleri är ett problem som förtjänar att tas på allvar. 125 personer dör varje år i trafikolyckor där alkohol har spelat en roll. Det görs 13.000 bilresor per dag med berusade förare. Mer än var tredje ung förare som dödas i trafiken är onykter.
Den tidigare S-regeringen kom redan 2004 överens med MP och V om att alkolås skulle bli obligatoriskt i nya bilar från 2012. En utredning tillsattes för att se över hur det skulle fungera i praktiken. Även C och KD har tagit ställning för obligatoriskt alkolås.
Men krav på alkolås i alla nya bilar skulle av EU betraktas som ett handelshinder. Sverige bör därför försöka driva frågan inom EU. Ett lämpligt första steg vore att EU kräver att alla biltillverkare kan erbjuda alkolås som tillbehör om kunden önskar det.
I stället för alkolås i alla nya bilar lovade Åsa Torstensson 2007 att låset skulle bli obligatoriskt för rattfyllerister. Så här sa hon till TT: ”Vi arbetar med att införa ett obligatoriskt alkolås för dem som är dömda för rattfylleri. Det ska bli tvingande, annars får de inte tillbaka körkortet.” Det lät som en välbehövlig skärpning. Alkolås är ett bra sätt att bekämpa rattfylleri. Men när hon nu lägger sitt förslag har det skett en rejäl förskjutning.
Förslaget innebär att den som åker dit för normalbrottet rattfylleri får körkortet indraget i ett år – en skärpning, för i dag handlar det som regel om tre månader. Men den som vill kan ansöka om att i stället få köra med alkolås i ett år. För grovt rattfylleri gäller två år utan körkort – eller två år med alkolås.
Men att få körkortet indraget är en kännbar påföljd. Att köra med alkolås är däremot inte det. Det kommer att uppfattas som att man kommer lindrigt undan. Inte bra.
Att likställa ett år utan körkort med ett år med alkolås är inte rimligt. I det försök som pågår kan tre månaders indraget kort ersättas med ett år med alkolås – det är en rimligare avvägning, även om det inte löser grundproblemet.
Dessutom bör den som upprepade gånger åker fast för rattfylla helt förbruka rätten att köra bil utan alkolås, även sedan alla straff är avverkade. Någon skarp åtgärd mot återfallsförbrytare finns inte i förslaget.
Det finns också en problematisk jämlikhetsaspekt på förslaget. Den som vill ha ett alkolås i ett år får betala 24.000 kronor. För två år är kostnaden 33.000 kronor.
Rimligt för en person med ekonomiska marginaler, kanske. Men för en låginkomsttagare, en familjeförsörjare eller en arbetslös kan det vara omöjligt.
Många rattfyllerister är under 25 år. För unga utgör kostnaden för bilen ofta en stor del av inkomsten. Ytterligare 2.000 kronor i månaden är det inte säkert att de klarar att betala.
Vissa kommer alltså att komma lindrigt undan om Torstensson får som hon vill. De får böta några tusen och kan sedan fortsätta köra. Nästan som om ingenting hänt.
Andra riskerar att bli utestängda från alkolåset. Unga och låginkomsttagare.
När någon blir av med sitt körkort märks det – det fungerar som ett utpekande, en skampåle. Stigmatiseringen är i någon mening en del av straffet som utmäts. Det är inget konstigt med det. Men den bör vara lika för alla och framför allt – det ska inte gå att köpa sig fri från den.