Huvudledare

Respektera fristaden

De tre kvinnorna tog sig in i moskén på Södermalm i Stockholm. Där klädde de av sig och protesterade, enbart iklädda byxor. På överkroppen hade de skrivit slagord: ”Ingen sharia i Egypten eller världen” och ”Min kropp är min. Inte någons heder”.

Polisen avlägsnade kvinnorna. De är nu misstänkta för förargelseväckande beteende och ofredande.

Bakom aktionen, som genomfördes på lördagen när moskén ska ha varit ganska folktom, låg sympatisörer till den feministiska protestorganisationen Femen. Den bildades år 2008 i Ukraina och fick snabbt stor uppmärksamhet för medlemmarnas avklädda protester mot bland annat sexindustrin och förtrycket av kvinnor från stater och religioner.

Med rubrikerna kom också kritiken, speciellt när organisationen började utföra aktioner i muslimska länder. Bedriver Femen i själva verket en sorts kolonial lyxfeministisk kamp som okänsligt syftar till att trumfa igenom ”västerländska” krav, som rätten att visa brösten, bland kvinnor med en helt annan syn på kroppar och sexualitet?

Mot den kritiken har bland andra den polska skribenten Agata Pyzik i tidningen New Statesman invänt att Femen måste ses i en östeuropeisk kontext. Efter kommunismens fall har exploateringen av kvinnor i de forna diktaturerna antagit vidriga proportioner. Detta i kombination med aktivisternas kompromisslösa syn på det fria ordet och rätten att protestera – vilket kan förklaras av minnen från kommunisttiden – är bakgrunden till både Femens vrede och dess metoder.

Lördagens aktion var också direkt kopplad till ettårsdagen av Muhammad Mursis presidentskap i Egypten. En taleskvinna för Femen, ”Jenny”, uttalade i Rapport sitt stöd för kampen mot ett starkare religiöst inflytande och sharialagar i den arabiska vårens spår.

På reporterns fråga om det inte är respektlöst att protestera i en moské svarade hon med att efterlysa proportioner och poängtera att det verkligt respektlösa är kvinnoförtrycket.

I sak har hon och Femen naturligtvis rätt. Det stora problemet i sammanhanget är hur kvinnor behandlas, inte minst i muslimska länder. Ändå är aktioner som den i lördags en tveksam metod för opinionsbildning.

Det är inte första gången som Femen angriper religiösa rum och symboler. Medlemmar har huggit ner kors, protesterat i kyrkor och konfronterat den rysk-ortodoxa kyrkans högste ledare, patriarken Kirill, med budskapet ”Döda Kirill”.

Sådan opinionsbildning är förknippad med flera problem. Framför allt när den sker i människors heliga rum. En besökare kan ha många skäl att söka sig till en kyrka, moské, synagoga eller en annan helgedom. Kanske vill man minnas en död anhörig, kanske bara nå en stunds sinnesfrid. Det är ingen lämplig arena för slagord, talkörer och mer eller mindre nakna kroppar.

Det är också tveksamt att koppla ihop besökaren i Stockholms moské med behandlingen av kvinnor i Egypten. Lördagens aktion ger intrycket att Femen anser alla muslimer medskyldiga till de övergrepp som begås mot kvinnor i muslimska länder. Det är en syn som andas fördomsfullhet och kollektiv skuld. Hur många deltagare i en genomsnittlig gudstjänst vid Medborgarplatsen är för sharialagar? Eller för Muhammad Mursi?

I vintras genomförde Femen en liknande protest i Stockholm, den gången mot ett betydligt rimligare mål: Egyptens ambassad.

”Jenny” har som sagt rätt i att det religiöst motiverade våldet mot kvinnor, inte nakenheten, är det verkliga brottet. Men två fel gör inte ett rätt. ”Ni är ännu värre” är ett dåligt argument, speciellt när det tycks riktas mot muslimer i allmänhet.

Femenaktivister dömdes nyligen till fängelse för en aktion i Tunisien. Pussy Riot-domen i Ryssland, som också föll efter en aktion i en helgedom, saknade alla proportioner i sin stränghet. Liknande domar där demonstranter och aktivister kränks av mer eller mindre auktoritära rättssystem utfärdas nästan dagligen.

Men det innebär inte att alla protester är berättigade. Att klä av sig i ett heligt rum är också en kränkning.