Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
Ledare

Riddare i solkad rustning

Det har snart gått två år sedan Wikileaks blev namnet på allas datorskärmar. I april 2010 släppte organisationen bilder från en amerikansk helikopter som besköt till synes oskyldiga irakier i en attack där bland andra journalister dödades.

Tre månader senare publicerades dokumenten från kriget i Afghanistan. De följdes av hemlig amerikansk ambassadkorrespondens. Världens mest respekterade tidningar, som New York Times och brittiska Guardian, inledde samarbeten med Wikileaks och dess grundare Julian Assange. Den bleke australiern sågs som det fria ordets riddare, en personifiering av framtidens internetbaserade medborgarjournalistik.

I dag är riddarens vita rustning kraftigt solkad. I augusti 2010 anhölls Julian Assange i sin frånvaro för våldtäkt, sexuellt ofredande och olaga tvång mot två svenska kvinnor vid ett besök i Stockholm. Nu sitter han i brittisk husarrest. Två av landets domstolar har slagit fast att han ska överlämnas till Sverige för förhör, men Assange överklagar. Och överklagar igen.

Krumbukterna för att hålla sig undan den svenska rättvisan blir allt märkligare. Fram tonar bilden av en rättshaverist, en man med drag av förföljelsemani som fäller det ena uttalandet mer bisarrt än det andra. Senast anklagade han Expressen för att tidningen ”arbetar hand i hand med Moderaterna”.

I Assanges ögon tycks hela Sverige – med åklagarna, medierna och ”feministerna” i spetsen – ingå i en konspiration. Alla är de ute efter att få honom utlämnad till Stockholm och därifrån prompt vidare till USA, där han skulle ställas inför rätta för spioneri.

Under tiden som domstolsprocessen pågått i London har även Assanges organisation Wikileaks tagit svår skada. Nyckelpersoner har hoppat av och bildat konkurrerande rörelser. Agerandet gentemot Bradley Manning – den amerikanske soldat som läckte Afghanistan- och Irakmaterialet och som nu riskerar att tyna bort i fängelse – bär drag av ren cynism.

Samtidigt blir Wikileaks officiella tonläge allt gällare och mer desperat. Det senaste avslöjandet gäller mejl från den amerikanska tankesmedjan Stratfor. ”Vi har upptäckt den privata underrättelsetjänstens Enron”, trumpetar Assange. Men han har skickat ut så många och så vilda stötar attden första impulsen är att rycka på axlarna.

Inte blir man mer upphetsad av att läsa de ”graverande” Stratformejlen, framför allt inte de som skulle fälla Carl Bildt och skaka Sverige. Efter de första publiceringarna är det nästan som att man hoppas på att det ska komma mer. De uppgifter som hittills sett ljuset är dels observationer som en någorlunda vaken elvaåring kunnat göra – Bildt är lång och smart – dels rena obegripligheter. ”Bildt vill göra Sverige till en stormakt.” ”Bildt ogillar kroater.”

Lägg därtill den av Expressen påstådda kartläggningen av svenska journalister som är misshagliga för Wikileaks och fram träder bilden av en organisation i moraliskt och strategiskt förfall. Att de tidigare samarbetstidningarna hoppat av gör också att värdefull publicistisk kompetens, däribland ansvarstagande, gått förlorad.

Wikileaks kan säkert komma att göra fler avslöjanden framöver. Varumärket är ännu relativt starkt och kontaktnätet omfattande. Stratforpubliceringen skedde till exempel i samarbete med det fruktade hackernätverket Anonymous. Men just nu är organisationen kraftigt skadskjuten och dess trovärdighet snabbt sjunkande.

Ursprungsmålet var att låsa upp hemlig information och på så sätt öppna världen. Det är en kontroversiell verksamhet som kan ställa till stor skada för stater och individer men också demokratisera tidigare slutna system.

I dag, i skuggan av Assangerättegången, är det lätt att dra slutsatsen att Wikileaks använder sitt renommé och sina metoder i purt egenintresse för att rentvå en våldtäktsmisstänkt centralgestalt. Det är långt bort från organisationens grundprincip, lånad från deklarationen om de mänskliga rättigheterna: ”Försvar av det fria ordet och mediepublicering, förbättrande av vår gemensamma historieskrivning och stöd till alla människor att skapany historia.”

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.