Ekonomiska bedömningar påverkas ofta av politiska värderingar, och det är inget konstigt med det. Eftersom ekonomin delvis bestämmer vad på den politiska önskelistan som går att genomföra infinner sig lätt en frestelse att måla verkligheten i sina egna färger.
En sådan färg kan vara svart. Sällan är det så tydligt som just nu att den socialdemokratiska oppositionen tolkar omvärlden på ett helt annat och mycket mörkare sätt än de oberoende bedömare Sverige har att tillgå.

På måndagens DN Debatt gav Socialdemokraternas partiledare Mona Sahlin och ekonomiske talesman Thomas Östros sin syn. De ville ge sken av att säga något nytt om EU:s stabilitets- och tillväxtpakt. Den delen av artikeln inskränkte sig dock till krav på att länder som missköter sig ska straffas men att Bryssel inte ska lägga sig i vad Sverige gör.
Idén med artikeln var förstås en annan: att visa hur den borgerliga regeringen misskött ekonomin. Ett överskott i stats-finanserna på 70 miljarder har blivit ett lika stort underskott, skriver Sahlin & Östros, och inget har regeringen gjort åt ”massarbetslösheten”. Den socialdemokratiska slutsatsen, som så många gånger förr, är att ”vi inte har råd med fortsatta stora skattesänkningar”.

Internationella valutafonden, IMF, uttalade sig också om Sveriges ekonomi på måndagen. Därifrån låter det annorlunda. När TT frågar Peter Doyle, ledare för IMF:s delegation i Sverige, om han kan komma på något som Sverige kunde ha gjort bättre blir svaret:
– Jag tror faktiskt att svaret är nej, trots att det har varit en enorm ekonomisk chock.
Det är möjligt att IMF ställt in sig i ledet av villiga borgerliga valarbetare. Men det är också tänkbart att valutafonden har tittat på hur det faktiskt ser ut.

Ekonomin krympte med 5 procent under 2009, konstaterar IMF, och det gjorde att arbetslösheten steg till över 9 procent. Riksbanken mötte världskrisen med kraftigt sänkta räntor, och regeringen med att lägga om finanspolitiken och öka statens utgifter. Politiken har burit frukt, skriver IMF, konsumtionen hölls uppe och färre än befarat förlorade jobbet.
Statskassan går minus 2010, nödvändigt med tanke på lågkonjunkturens djup och ändå i harmoni med det finanspolitiska ramverket. Marknaderna visar nu förtroende för Sverige, för de offentliga finanserna är sunda till skillnad från i Grekland och de flesta andra EU-länder. Förtroendet är välförtjänt, tycker IMF, även om en stärkt krona kan sinka exporten.

Skattesänkningarna 2009–10 har gjort ekonomin mer flexibel. De kan fortsätta när det finns utrymme i budgeten, säger IMF, eftersom det kommer att få arbetsmarknaden att fungera bättre.

Allt är inte klang och jubel i den svens-ka ekonomin. Det finns en osäkerhet om tillväxten, men det beror på Europas skuldkris och den dröjande efterfrågan på svenska exportvaror. Sådant råder inte regeringen över.

IMF:s goda betyg är svårt att komma undan för oppositionen, särskilt som Finanspolitiska rådet nyligen också gav regeringen med beröm godkänt.

Socialdemokraterna hoppas säkert att IMF-rapporten snabbt försjunker i glömska. En punkt borde dock glädja dem. Rapporten andas beundran för det svenska ramverket med överskottsmål och utgiftstak, och inte minst för det samförstånd som råder kring detta. Egentligen är det bara Vänstern, olyckligtvis Socialdemokraternas partner, som inte stöder ramverket.

Men Sahlin & Östros kan inte medge att den borgerliga regeringen följt budgetmålen och skött de offentliga finanserna under krisen på ett klokt sätt. Hur skulle det se ut.

DN 8/6 2010