När de rödgröna partierna i går skulle presentera sitt valmanifest dominerades Aftonbladets och Expressens förstasidor av rubrikorden ”Raset” respektive ”Kris” tillsammans med bilder på Mona Sahlin.
Båda kvällstidningarna talade om ett rekordlågt stöd för Socialdemokraterna i opinionen och om intern oenighet i partiet. I tidningarna framträdde tidigare S-profiler som finansministern Kjell-Olof Feldt och näringsministern Björn Rosengren. De ifrågasatte att Socialdemokraterna vill bilda regering med Vänsterpartiet, ett parti som fortfarande inte gjort upp med sitt kommunistiska förflutna.
Tisdagen var tänkt att visa upp rödgrön enighet och styrka inför valet den 19 september, men i stället förstärktes bilden av ett prekärt läge för oppositionen. Det är svårt att se hur den ska kunna vända valvinden.
Valmanifestet som presenterades i går hade behövt innehålla någon genomgripande idé som skakar om debatten, men i stället blev programmet i huvudsak en sammanfattning av redan kända ståndpunkter.
Bland de få nyheterna fanns förslaget om att sänka maxtaxan i förskolan med 360 kronor i månaden för det första barnet och 240 kronor för det andra. Det kan jämföras med Göran Perssons maxtaxelöfte 1998, som innebar tusentals kronor i sänkta avgifter för åtskilliga barnfamiljer.
Trots alla krissignaler tycks Mona Sahlin sakna krismedvetande. Hon fortsätter med samma strategi som tidigare, trots att den bidragit till Socialdemokraternas utsatta situation.
Sahlin hävdade i går att hon prioriterar välfärdssatsningar framför skattesänkningar. Men det enskilt dyraste vallöfte som de rödgröna ställer ut är att erbjuda pensionärerna lika mycket i sänkt skatt som löntagarna fått under den gångna mandatperioden. Och när pensionärerna erhållit sin skattesänkning på 17,5 miljarder kronor väntar också sänkt skatt för förtidspensionärer och sjukskrivna, enligt manifestet.
Statsminister Fredrik Reinfeldt har därmed fått Mona Sahlin precis dit han vill. Han kan med fog säga att de rödgröna kan tänka sig skattesänkningar för alla utom för dem som arbetar. Konflikten från 2006 års val, som bar fram alliansen till valsegern, fortsätter därmed i årets valrörelse. Moderaternas ambition att framstå som ett brett arbetarparti underlättas ytterligare.
För många i Sveriges tillväxtområden förstärks skillnaden ännu mer, eftersom de rödgrönas skattehöjningar i huvudsak riktar sig mot storstadsväljare som arbetar, äger ett hus eller köper hushållsnära tjänster.
Regeringen har lyckats sätta agendan för valrörelsen. Den handlar inte längre om sjuka som klämts i den offentliga byråkratin, om arbetslösa som fastnat hos en jobbcoach eller om den stora flykten från a-kassan.
Inte heller stora och avgörande framtidsfrågor kring utbildning och forskning, morgondagens sjukvård eller globaliseringens betydelse för svensk ekonomi diskuteras.
I stället präglas valdebatten av Anders Borgs tal om ordning och reda i statsfinanserna, om det Reinfeldt kallar för arbets- kontra bidragslinje och om Vänsterpartiets destruktiva inverkan på Socialdemokraternas politik.
För regeringspartierna är det viktiga just nu att definitivt bryta Socialdemokraternas långa dominans i svensk politik. Efter gårdagens presentation har alliansen närmat sig målet.