Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ledare

S och LO ser på när arbetsmarknaden klyvs

DN 12/5 2017. Stigande arbetslöshet – mitt i en högkonjunktur – borde få S och LO att kalla till krismöte. Men lönerörelse och politik fortsätter i en likgiltig lunk.

Veckans siffror från Arbetsförmedlingen var en väntad sensation: Mitt under dundrande högkonjunktur ökar antalet arbetslösa i Sverige. För första gången sedan 2013 skjuter kurvan upp. Det är ekonomin som klyvs itu när allt fler nyanlända försöker kliva in på arbetsmarknaden.

På kommunnivå är mönstret slående. DN rapporterade i torsdagstidningen att arbetslösheten bland utrikes födda i värmländska Filipstad har klättrat upp till en nivå över 60 procent. Arbetslösheten bland inrikes födda i hela landet är 4 procent.

Arbetsförmedlingens statistik visar samtidigt att färre nu lyckas ta sig ur arbetslösheten. Trenden pekar i riktning mot en svårare form av utanförskap, särskilt bland nya svenskar.

Nu var det väl aldrig någon som trodde att jobberbjudanden skulle hagla över de många flyktingar som kom till Sverige hösten 2015. För många kommer det att ta tid att etablera sig. Men alldeles för lite görs för att det ska gå snabbare. Och alldeles för mycket av det som sker försämrar rentav integrationen.

Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S) har utsetts till regeringens integrationsgeneral. I DN:s reportage (11/5) förtydligade hon att det inte "är någon systemkollaps" vi står inför. Det är sant – allt är inte mörker, sysselsättningen ligger högt. Ylva Johansson medger samtidigt att integrationen inte fungerar särskilt bra.

Den sortens nyktra fakta kan behövas. Men kommentarerna gränsar till det resignerade. Hela tiden slår ministern fast att alla problem dels är allvarliga, dels svårlösta, men ingen väg stakas ut mot en bättre integration.

Tror hon inte att etableringen på arbetsmarknaden kan förbättras? Sanningen är att regeringen trevar efter svar. Stefan Löfvens löfte om tusentals statliga beredskapsjobb är på väg att bli en präktig flopp.

Nystartsjobben, den hyfsat välfungerande åtgärd som regeringen ärvde av alliansen, minskar i antal efter att Ylva Johansson ändrade villkoren. Plan B – utbildningsinsatser – hör just till de uppgifter vars lösning är allt annat än självklar. Alternativet, att försöka öka antalet enklare jobb i den privata sektorn, förblir socialdemokratiskt tabu.

Regeringens expertmyndighet Konjunkturinstitutet varnade i höstas: Problemen med hög arbetslöshet och jobbsegregation riskerar att förvärras. Lägstalönerna i Sverige är enastående höga. Exempelvis i hotell- och restaurangbranschen har skillnaden mellan de lägsta lönerna och snittlönen nästan halverats de senaste 15 åren. Det försvårar för människor att ta sig in på arbetsmarknaden.

Snabbare vägar till jobb är en knepig fråga, men inget blir enklare av de krav som Stefan Löfvens kamrater i LO nu driver mot arbetsgivarna. En ovanligt konfliktfylld lönerörelse har följt på det tvetydiga industriavtal som tecknades tidigare i våras. Ett varsel om strejk hotar tågtrafiken, och grälet gäller just det som kallas låglönesatsningen. Under vilka former ska de lägst betalda i tjänstenäringarna få extra kronpåslag?

Om man ska tro studier som gjorts på tidigare minimilönelyft i Sverige kommer resultatet att slå mot de invandrare som försöker etablera sig. Ylva Johansson gör rätt i att bekymras. Att LO förvärrar problemen borde ändå uppröra ministern.

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.