Regnet duggade över Mona Sahlin, som lovade stora skattesänkningar för pensionärer i sitt sommartal på söndagen. Löftet är knappast någon valvinnare när Moderaterna lovar samma sak.
Vädergudarna behandlar partiledare olika. På lördagen kunde statsminister Fredrik Reinfeldt leverera sitt sommartal under en tropiskt strålande sol. Mona Sahlin fick i stället tampas med åskvarning, duggregn och ett lufttryck som låg som en lätt huvudvärk över Södermalm när hon sommartalade i Tantolunden i går.
Det kan ses som en bild av hur det går i opinionsmätningarna för de två partierna. I april låg Socialdemokraterna på omkring 35 procent, i dag har de sjunkit till under 30 procent i vissa mätningar. Moderaterna har gått fram från cirka 28 procent till omkring 33 procent, vilket skulle göra dem till det största partiet.
Man hade kunnat tänka sig att Tantolunden skulle koka av uppdämd energi och kamplusta när S går till val med så tufft motstånd. Sommartalen vänder sig av tradition främst till de egna sympatisörerna och valarbetarna. Men stämningen i Tanto var dämpad.
Varför tycks luften ha gått ur S? Mona Sahlin är duktig på att måla upp skillnaderna mellan höger och vänster i politiken. Hennes engagemang är äkta och fördelningspolitik hennes hemmaplan. Nog borde Sahlin vara rätt person att piska upp stämningen mot de orättvisor hon ser i alliansens politik: a-kassan, sjukförsäkringen, skattesänkningarna. Men det vill sig inte riktigt för Sahlin och S.
Ett exempel på det är att partiet har valt arbetslösheten som tema i sin valkampanj. Men samma dag man presenterade kampanjen gick Arbetsförmedlingen ut med nyheten att sysselsättningen ökar. Det riskerar att hinna komma fler sådana rapporter före valet och det blir i så fall ett problem för S. Visst är arbetslösheten hög i Sverige – på grund av den globala ekonomiska krisen. Men om utvecklingen går åt rätt håll under den här regeringen, varför då byta ut den? Så kommer nog en del väljare att tänka.
Ett annat problem är alliansens skattesänkningar. Sedan Mona Sahlin tillträdde som partiledare har hon utmålat dessa som en av de största orättvisor som drabbat Sverige i modern tid. Hon har lovat återställare och att återinföra rättvisan.
Men när de rödgröna presenterade sitt paket för väljarna i våras och de krängde av det rättvisemärkta papperet – visade sig den utlovade återställaren ha blivit en tummetott. Av jobbskatteavdragets sjuttio miljarder vill de rödgröna bara återta åtta. Den offentliga sektorn – som Sahlin gärna beskriver som näst intill raserad – vill de rödgröna tillföra tolv miljarder.
Väljarna är inte dumma. Många av dem kan till och med räkna. Tolv respektive åtta miljarder är närmast felräkningspengar i den statliga budgeten som omfattar 811 miljarder. Den rödgröna ekonomiska politiken måste framstå som kraftlös för många som delar Mona Sahlins uppfattning om rättvisa.
För varje gång som Sahlin orerar om skattesänkningar som ett slags samhällsfientlig verksamhet finns risken att en vänsterväljare ställer sig frågan: Varför gör hon då inte mer åt saken? Reinfeldt utlovade på lördagen tio miljarder i skattesänkningar åt pensionärerna under nästa mandatperiod. Det tog Sahlin som intäkt för att hävda att Moderaterna är samma gamla skattesänkarparti som alltid. Det lät möjligen trovärdigt tills hon kom fram till sitt eget löfte i sommartalet. För vad var det? Jo, skattesänkningar åt pensionärerna.
Himlen klarnade mot slutet av Mona Sahlins tal i Tantolunden. Men stämningen förblev en smula avslagen.
Valarbetarna tänkte måhända att det blir svårt att förklara för väljarna varför vi lovar det vi är mest emot. Nämligen skattesänkningar.
Och sedan gick de hemåt i duggregnet.