Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ledare

Samarbeta – men om vad?

Löfven har en plan.
Löfven har en plan. Foto: Roger Turesson.

Stefan Löfven var i går hos talmannen och meddelade att allt går enligt planen. Regeringsförhandlingarna med Miljöpartiet fortskrider. Stöd för budgeten finns ännu inte. Men samtal om vinster i välfärden förs mellan de två blivande regeringspartierna och Vänsterpartiet. Sedan ska man bli överens om budgeten.

Egentligen är läget mycket mer bekymmersamt. I flera år har ledningen för Socialdemokraterna och Miljöpartiet varit inställda på att regera ihop. Inte för att de är överens om allt, utan för att den andre setts som en nödvändig partner. Viljan att överbrygga åsiktsskillnader är så stark att de två partierna säkert skulle lyckas kompromissa – om det bara var de två mot världen. Men så ser läget inte ut. De knepiga inre förhandlingarna är bara en för­övning.

Vänsterpartiet fick för en vecka sedan kalla handen. Mandaten har dock partiet kvar. Så även om S och MP skulle önska något annat kommer de inte runt V.

Jonas Sjöstedt drev en valrörelse med till synes benhårda krav på stopp för vinster i välfärden. Han hade ett tydligt budskap i en fråga där opinionsundersökningarna tyder på att många väljare delar hans uppfattning. Ändå uteblev framgången. Partiet står och stampar på samma nivå som i valet 2010.

Sjöstedt är skadskjuten – och det märks. Tidigare har han hävdat att det krävs en uppgörelse om vinsterna som vänsterpartisterna ”kan vara nöjda med”. I går talade han vagt om att ”göra något åt vinstjakten i välfärden”.

Löfvens strategiska dilemma är att det inte räcker för hans regering att blidka Sjöstedt. En uppgörelse med V måste ske på sätt som inte förstör de framtida möjligheterna att nå överenskommelser med borgerliga partier. Dumpar han Friskolekommitténs uppgörelse mellan S, MP och de borgerliga partierna för att hålla vänsterledaren på gott humör, spelar han samtidigt bort förtroendekapital som han skulle behöva för att bli tagen på allvar som samarbetsarkitekt på andra sidan blockgränsen.

I sak finns ingen rimlig lösning: Vänsterpartiet och de borgerliga står för långt ifrån varandra i synen på vinster för att Löfven ska kunna sätta ned foten utan att skada relationerna åt endera hållet. Men när ingen har intresse av ett sammanbrott kan dimridåer läggas ut. Problemen kan döljas i någon typ av tvetydig uppgörelse med V som skjuter fram avgörandet något år.

Så det är fullt möjligt att Löfven kan rädda ansiktet på Sjöstedt och tråckla huvuddelen av sin budget genom riksdagen. Om de borgerliga partierna nästa höst väljer att lägga fram egna förslag i stället för ett samlat alliansförslag ljusnar läget för Löfven. Då kan minoritetsregeringen vinna en riksdagsomröstning om det årets budgetproposition även utan stöd från Vänsterpartiet.

Ändå är S-ledarens läge allt annat än avundsvärt. För det första för att inte ens aktivt stöd från V ger någon riksdagsmajoritet. Jimmie Åkesson har makten att fälla regeringen redan i budgetomröstningen i december. För det andra för att politiskt samarbete kräver gemensamma projekt.

Just de områden där det går att se beröringspunkter mellan S och borgerliga partier är de där MP drar åt motsatt håll. Försvar, energi, motorvägar, tillväxt och förlängd livsarbetstid.

Sådant skulle Löfven kunna tala om inte bara med FP och C utan även med M. Med miljöpartisterna med i laget krymper de överlappande ytorna dramatiskt.

Det finns en fråga där blocköverskrid­ande samarbete vore både önskvärt och möjligt: lärarkrisen. I synen på skolan har det skett en tydlig konvergens. S och MP är i grunden överens med allianspartierna om att läget är ohållbart.

Skolverksrapporten om de många obehöriga lärarna skulle kunna utgöra grunden för ett gemensamt, långsiktigt projekt. Höjda lärarlöner, en översyn av arbetsvillkoren och attraktivare vägar in i yrket för akademiker som redan har tillräckliga ämneskunskaper skulle tillsammans kunna ge den vändning som skolan så väl behöver.

Om det eländiga parlamentariska läget kunde bereda marken för en sådan bred och långsiktig blocköverskridande skolpolitik vore åtminstone något vunnet.

Men ännu har vi inte sett det. Och andra realistiska projekt som förenar både S och MP med borgerliga partier är inte lätta att se.

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.