Den som slog upp Dagens Nyheter den alldeles vanliga morgonen den 11 september 2001 kunde läsa om Jens Stoltenberg, det norska valets stora förlorare.

Alexander Lukasjenko, däremot, fick 75 procent av rösterna i Vitryssland och såg tack vare detta uppriktigt glad ut, en fondexpert förklarade sin starka tilltro till aktiemarknaden och den unge fotbollsmålvakten Erland Hellström hade fått en mardrömsstart i sin debut för Hammarby.

I New York var borgmästaren Rudy Giuliani enligt DN kontroversiell på grund av sin aggressiva attityd, men väljarna uppskattade att han gjort New York till en säkrare stad.

Så gick vi till jobbet, skolan, dagis denna alldeles vanliga hösttisdag. Samma eftermiddag stod vi framför tv:n och försökte förstå vad vi såg. Vi var i chock, tröstade varandra, tänkte kanske på våra vänner, släktingar som fanns i staden vi såg brinna. Tänkte kanske på våra egna minnen av denna stad, dessa kvarter. Minnen som sedan dess är för evigt förändrade. Det är omöjligt att tänka på Manhattan utan att se skyskrapor i lågor.

Attackerna mot USA den 11 september var ett utslag av hänsynslös barbari. De sönderslog inte bara människoliv och byggnader utan lämnade en hel värld i sorg, vrede och förvirring.

Nästan alla länder – Irak under Saddam Hussein var ett remarkabelt undantag – uttryckte sin stora sympati med USA och accepterade att landet hade all rätt att försvara sig. Många erbjöd också sin hjälp i detta försvar.

Utöver sorgen och vreden gav terrordåden upphov till många frågor. Vad skulle hända med våra öppna, demokratiska samhällen? Skulle världsekonomin bryta samman? Vilka nya krig skulle bli resultatet, vilken hämnd, vilken hämnd på hämnden?

Tio år senare är vi fortfarande långt från de slutgiltiga svaren.

Men demokratin sargades och våra öppna samhällen slöt sig snabbt. Kriget mot terrorismen slog blint mot skyldig och oskyldig. Fängelset i Guantanamo blev symbolen för en ny, drakonisk och oförutsägbar rättsordning. Den amerikanska Patriot Act, som drevs igenom en dryg månad efter attackerna, gav staten dramatiska befogenheter att inskränka medborgarnas frihet.

Många andra länder stramade också upp kontrollen, EU klubbade nya lagar om terrorism och datalagring, en del befogade, andra kontraproduktiva och skadliga. Terrormisstankar ursäktar fortfarande rättsövergrepp i både demokratier och totalitära stater världen över.

Bland de största offren för den islamistiska attacken finns världens muslimer, som drabbats dubbelt. Trots att många av dem flytt för att undkomma just den ideologi som al-Qaida står för plågas de ännu tio år senare av det kollektiva skuldbeläggandets terrorkopplingar och islamofobi.

Dessutom sker de flesta jihadistiska terrordåden i muslimska länder, med muslimska dödsoffer.

Ett decennium efter attackerna mot USA har landet genomfört en massiv militär upprustning och utkämpat stora två krig. Västvärldens ekonomi är i den djupaste kris. Den ekonomiska turbulens vi nu genomlever kan inte bara förklaras med den 11 september, men siffrorna talar klarspråk: Den nyvalde presidenten George Bush ärvde ett budgetöverskott. I dag är landet, på grund av krigen och oviljan att höja skatten, skyldigt 16 400 miljarder dollar. USA var i hundra år världsekonomins motor. Nu är motorn på gränsen till att skära ihop.

Förenta staternas geopolitiska inflytande är liksom ekonomin i gungning. Den våg av sympati som landet mötte efter den 11 september ersattes under Irakkriget av nygammal skepsis. Den arabiska våren är ett uppror mot härskare som USA och EU tidigare stöttat – i terrorkampens namn. Och den palestinska frågan, som såg ut att kunna närma sig en lösning efter attacken, är fortfarande en Mellanösterns varböld.

Kriget mot terrorn efter den 11 september har kostat hundratusentals människoliv. Usama bin Ladin är död, Saddam Hussein störtad, talibanerna borta från makten i Afghanistan och Al-Qaida ligger i spillror. Huruvida vi i dag lever i en tryggare värld är en tolkningsfråga.

Men vem vann egentligen kriget?

Den 11 september 2011 är Jens Stoltenberg åter Norges statsminister, en regeringschef som nyligen visat den största moraliska och mänskliga resning i ett helt annat ögonblick av terror och död.

Alexander Lukasjenko sitter fortfarande säkert i Minsk, nya experter råder oss att köpa nya aktier och Erland Hellström är målvaktstränare i IK Frej.

Rudy Giuliani blev av tidskriften Time utsedd till årets person 2001 för sitt formidabla ledarskap efter terrorattackerna. Han har fortsatt att hålla en hög politisk profil och nämns som en tänkbar presidentkandidat 2012.

Det är i mångt och mycket samma gamla värld som morgonen den 11 september 2001. Samma gamla djupt förändrade värld.