Ännu en rapport visar att jobbskatteavdraget har fungerat bra. Det kan ändå vara klokt att prioritera sänkt statlig skatt framför ett femte steg i jobbavdraget.
Om alliansen vinner valet vill partierna genomföra ett femte steg av jobbskatteavdraget och en sänkning av den statliga inkomstskatten. En förutsättning är att de offentliga finanserna ger utrymme för skattesänkningar.
En aktuell rapport av professor Lennart Flood för Studieförbundet Näringsliv och samhälle, SNS, kastar nytt ljus över vilket av dessa förslag regeringen bör prioritera. Flood beräknar också vad oppositionens förslag – att trappa av jobbskatteavdraget för dem med inkomster över 40.000 kronor – skulle kunna ge för effekter.
Flood räknar med att de fyra steg av jobbskatteavdraget som genomförts har ökat antalet sysselsatta med 75.000 personer. Andra analyser, från bland annat Riksrevisionen och Konjunkturinstitutet, har kommit fram till liknande slutsatser.
Men rapporten pekar också på negativa sidor av jobbskatteavdraget. Det har generellt sett gett ett bra incitament för den som är utanför arbetsmarknaden att börja jobba. Det har dock inte på samma sätt gett höginkomsttagare en ekonomisk morot att arbeta fler timmar.
Problemet kan tyckas vara ovidkommande – det går kanske ingen större nöd på dessa höginkomsttagare. Men om höginkomsttagaren är en hjärnkirurg och det står patienter i kö kan samhällsnyttan vara stor om hon eller han vill öka sin arbetstid. Dessutom ger fler arbetade timmar bland höginkomsttagare stor utdelning i skattekronor.
Jobbskatteavdraget har för en medelinkomsttagare sänkt skatten från drygt 30 procent till cirka 25 procent. En höginkomsttagare betalar fortfarande drygt 50 procent i skatt på de inkomster som överstiger 32.000 kronor i månaden. Vid 45.000 kronor passerar skatten 55 procent, exklusive sociala avgifter.
Genom de stora skattesänkningarna för låg- och medelinkomsttagare har skattebördan förskjutits mot dem med högre inkomst. De 20 procent som tjänar mest betalar i dag 50 procent av de sammanlagda inkomstskatterna.
De rödgrönas förslag, som lades fram i skuggbudgeten i maj, är att behålla jobbskatteavdraget för alla med inkomster under 40.000 kronor i månaden, men över den gränsen trappas det sakta av för att helt försvinna vid mycket höga inkomster. Det skulle ytterligare spä på marginaleffekten och påverka sysselsättningen negativt. Enligt Floods kalkyl ger den skattehöjning för höginkomsttagare som avtrappningen innebär ett minus i statens inkomster, inte ett plus.
Även ett femte jobbskatteavdrag skulle riskera att få negativa konsekvenser för antalet arbetade timmar i högre inkomstskikt. Det måste givetvis vägas mot en positiv effekt på sysselsättningen bland låg- och medelinkomsttagare.
En sänkning av den statliga skatten skulle dock leda till fler arbetade timmar bland dem med höga inkomster, menar Flood. Hans beräkning bygger på en brytpunkt för statlig skatt vid 40.000 kronor i månadsinkomst, i stället för vid 32.000 kronor som i dag. Det andra steget i den statliga skatten, den så kallade värnskatten, skulle komma först vid inkomster över 60.000 kronor i månaden. Han finner att en sådan skattesänkning skulle ge en ökning i sysselsättningen som finansierar reformen till 90 procent.
Jobbskatteavdraget har varit bra. Men att fortsätta i den riktningen kan ge negativa effekter i form av ökade marginalskatteeffekter och därmed färre arbetade timmar i vissa grupper. Givet att Floods kalkyl håller finns det goda skäl att prioritera en sänkning av den statliga skatten.