Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Ledare

Sätt fart på valspurten

I vilken riktning vill partierna föra Sverige de kommande fyra åren? Förslagen är på plats, men ­berättelserna saknas.

Det dröjde i det längsta, men i veckan lade partierna korten på bordet. Valmanifesten är presenterade och utspelsarsenalen tömd.

Alliansens styrka har inte varit att ge sig själv stora uppdrag i regeringsställning. Under Almedalsveckan 2012 efterlyste C-ledaren Annie Lööf nya gemensamma reformprojekt för alliansen. Hennes önskan har blivit snöpligt hängande i luften.

Lika uselt har Stefan Löfvens gäng varit på att bearbeta partiets uppgift och besjäla en ny berättelse ­ i opposition. Ökenvandringen, inte minst villospåret under Håkan Juholts ledning, har krympt de socialdemokratiska idéerna snarare än fått dem att för­yngras.

Det är en av förklaringarna till att valdebatten fortfarande saknar den hetta som alstras när hårda konfliktytor nöts mot varandra.

Somligt har förvisso förändrats sedan valen 2006 och 2010. Bland de allianskoncept som reviderats märks en långsam strömkantring i synen på arbetsmarknadspolitik. Arbetslinjen ligger fast och tilltron till ”pysselsättning” är låg, men i alliansens nya valmanifest ska Samhall få ett vidgat uppdrag och de subventionerade anställningsformerna bli fler. Stigande kurvor i sjukskrivningsstatistiken har samtidigt fått partierna att börja tala mer om rehabilitering.

Delvis låter det som S-politik i allianstappning. För åtta år sedan hade de borgerliga partiledarna häcklat samma åtgärder.

I och med alliansens Sverigebygge har särskilt Moderaterna nått nya insikter. Höghastighetståg, som tidigare dömts ut som gruvligt olönsamma av Anders Borg, ska nu läggas till de långsiktiga investeringsplanerna.

På skolans område ber man framför allt om väljarnas tålamod. Med bland annat nya matte- och läslyft, öronmärka pengar för höjda lärarlöner och mindre lågstadieklasser ska Jan Björklunds tidigare reformer få riktig utväxling. Samtidigt ska fler lägenheter och hus bli till när bostadsminister Stefan Attefalls historiska utredningsskörd har hunnit förädlas till praktisk politik.

I Stefan Löfvens verkstad har framför allt gammal S-politik tagits in och putsats upp. Skolan är den fråga som mest tydligt utstått en genomgripande omvandling. Länge var den folkpartistiska problembeskrivningen främmande för Socialdemokraterna.

I årets valmanifest syns få skillnader mellan partiernas skolförslag. Minst oskarpa är kanske skiljelinjerna i frågan om vinst i friskolorna.

Mest slående i Socialdemokraternas valkampanj är annars försiktigheten i de faktiska förslagen. Brösttonerna är höga, men trots ytterligare fyra år av ­alliansstyre är återställarna ungefär desamma som 2010. Den så kallade stupstocken i sjukförsäkringen ska bort och ”pensionärsskatten” långsamt skrotas. Alla får godsaker, men ett stor tomrum i påsen får väljaren fylla med sina egna drömmar.

”Jag vill förändring”, är den tillbucklade fras som Löfven upprepar i intervjuer och utfrågningar. ”Avveckla alliansen – men med förnuft” är det valspråk som snarare svävar över Socialdemokraternas kampanj.

Både alliansen och S har så tömt sina förråd på förslag, utan att tydligt peka ut den riktning de vill föra Sverige i de kommande fyra åren.