Det uppges ha varit en nöjd och avslappnad president Obama som avslutade Nuclear security summit, konferensen om kärnsäkerhet, i Washington häromdagen. I slutdeklarationen lovar de 47 stater som närvarade att förbättra säkerheten och se till att varken terrorister eller kriminella kan få tillgång till klyvbart material.

Länderna ska ansluta sig till en lång rad konventioner och uppfylla tuffa säkerhetskrav. En viktig uppgift för Internationella atomenergiorganet IAEA blir att genomföra inspektioner i alla länder och kontrollera att konferensens löften uppfylls.

Under mötet i Washington förklarade också Chile, Ukraina, Kanada och Mexiko att de ska göra sig av med alla sina lager av höganrikat uran. Att strypa tillgången på nukleärt material är ett sätt att göra det svårare för terrorister att komma över kärnvapen. Det vore den verkliga mardrömmen om de någonsin skulle lyckas med det.

Så långt innebar konferensen ytterligare en framgång för president Obama. Genom att samla länder som visar gemensam politisk vilja att minska både innehav och spridning av massförstörelse­vapen har han också påverkat förhandlingsläget i världen. USA och övriga länder har lovat att sopa rent framför egen dörr. Det leder förhopppningsvis till att de kan sätta starkare press på de länder som inte var närvarande. Varken Iran, Nordkorea eller Vitryssland fanns med i Washington.

Under de senaste månaderna har det kommit nya och oroande signaler från Iran. I februari förklarade Teheran att landet har återupptagit anrikningen av uran. Diskussionerna om ytterligare FN-sanktioner förs sedan dess alltmer intensivt. Ryssland och Kina har hittills avvisat skärpta sanktioner, men under konferensen i Washington antydde Kina att landet kan tänka sig att acceptera ett ökat tryck på Iran.

Frågan är förstås om ytterligare sanktioner skulle vara effektiva. Det är redan förbjudet att sälja kärn- och missilteknik till landet. EU har också infört längre gående sanktioner än FN och gjort det möjligt att frysa iranska banktillgångar i Europa. Men för drygt en vecka sedan förklarade Irans chefsförhandlare enligt den officiella iranska nyhetsbyrån IRNA att ”iranier är vana vid sanktioner”, att ”vi anser att sanktioner innebär möjligheter”.

Så talar en företrädare för en regim som förtrycker sitt folk och struntar i omvärldens protester. Iran har undertecknat icke-spridningsavtalet, men uppfyller inte de åtaganden avtalet innebär och bryter mot IAEA:s regler. Beslutet att återuppta anrikningen av uran är ytterligare en provokation. FN:s säkerhetsråd borde snarast besluta om skärpta åtgärder.

I FN-skrapan i New York förbereds redan en ny resolution. Frankrikes president Sarkozy förklarade häromdagen att ”sanningens minut” närmar sig för Iran. Den franske utrikesministern Bernard Kouchner intervjuades häromdagen i fransk radio och sa att säkerhetsrådet kommer att ta ställning före april månads utgång.

Det finns naturligtvis inget som hindrar att EU beslutar om skärpta sanktioner redan nu. Men det är önskvärt att skapa bredast möjliga uppslutning och legitimitet bakom tuffare tag. Därför är det klokt att avvakta diskussionerna i New York. Sverige och EU borde emellertid medverka till att det skapas ett politiskt tryck, för att på så sätt bereda väg för ett beslut i säkerhetsrådet. Ett teokratiskt, kärnvapenbestyckat Iran är på sikt ett hot mot oss alla.

DN 15/4 2010