Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ledare

Sätt slutparentes för Sjöstedt

Other: Magnus Bard

DN 24/2 2017. Nu backar regeringen ett halvt steg i sin offensiv mot privata aktörer i välfärden. Planerna på att införa lex Reepalu i sjukvården och äldreomsorgen är inte längre aktuella, enligt civilminister Ardalan Shekarabi (S). Pinsamheten blev väl för stor. Hur kul är det att marschera med vänsterplakaten mot ännu ett säkert nederlag i riksdagen?

Det var i onsdagens Aktuellt i SVT som Shekarabi förklarade det tvära kastet. Han står visserligen fast vid att friskolornas ekonomi ska regleras som det föreslås i Ilmar Reepalus hårt kritiserade utredning ”Ordning och reda i välfärden”. Däremot får vård och annan välfärdsverksamhet komma senare.

Men det mest betydelsefulla var inte beskedet i sig självt. För det första har regeringen stängt av megafonerna. I SVT lät Shekarabi dämpat kompromissinriktad, inte som den valturnerande ungdomspolitiker som har skymtat fram förut. Kampanjen är över. 

Att ”stoppa vinstjakten i välfärden” var Vänsterledaren Jonas Sjöstedts paroll i valrörelsen 2014. Den blev hans ultimatum för att stödja en regering, och den vägledde sedan en uppgörelse med Socialdemokraterna och Miljöpartiet.

Vad de två regeringspartierna lovade var att leverera ett antal förslag i Sjöstedts smak, i utbyte mot att han också skulle få vara med och diktera statsbudgetens utformning. På papperet en utmärkt deal för Vänstern.

En del av punkterna i det rödgröna avtalet har redan lagts fram – dock skjuts de ständigt i sank. Samma öde väntar de nya förslagen eftersom varken alliansen eller Sverigedemokraterna tänker befatta sig med Reepalus idéer. Modellen som han har presenterat skulle rasera framför allt de små aktörernas förutsättningar att överleva. Även ideella verksamheter ser ett stort hot. Internt är Socialdemokraterna kluvna.

För det andra verkar Socialdemokraterna verkligen beredda att sätta sitt stöd från Vänsterpartiet på spel. Allianspartierna borde spetsa öronen.

Perioden 2014–2018 lär komma att förvirra framtidens politiska historiker på en del punkter. Här kommer därför ett klarläggande till den eftervärld som försöker förstå historien Löfven-Sjöstedt-Reepalu: Ja, det är rätt uppfattat att Vänsterledaren tvingade Socialdemokraterna att avge ett löfte som inte gick att hålla. Ja, Jonas Sjöstedt vidhöll sitt ultimatum även när det stod helt klart att hans politik inte skulle bli verklighet.

Vänsterns besked har även denna vecka varit att man hoppar av budgetsamarbetet ifall regeringen vägrar att lägga fram förslagen om vinststopp.

Att det blev så här beror i hög grad på alliansens och särskilt Moderaternas uppträdande. I enlighet med en övernitisk tolkning av Decemberöverenskommelsen – som delvis gällde även innan den sattes på pränt och halvt har gällt också efter att den upplöstes – har det varit helt nödvändigt för Löfven att ha med Vänsterpartiet i regeringsunderlaget.

Igen, för historieskrivningen: Ja, det var faktiskt så att borgerliga partier såg till att sätta en vänsterprägel på regeringens politik efter valet 2014.

Vad som sker härnäst är mer oklart. Om regeringen fullföljer den linje som Shekarabi har stakat ut så spräcks det rödgröna regeringsunderlaget. Att Vänstern på riktigt går i opposition är inte nödvändigtvis ett problem. Styrkeförhållandena i riksdagen är sådana att Socialdemokraterna och Miljöpartiet får igenom sin budget. Det gäller så länge ingen ny konstellation bildas med minst tre andra partier.

Ett förändrat läge kan öka temperaturen i regeringsfrågan och stressa allianspartierna. Men de borde ändå uppmuntra Stefan Löfven att sätta slutparentes för episoden Sjöstedt. De borde också lyssna på Ardalan Shekarabi. Hans utspel går att tolka generöst.

Vad civilministern säger om "ordning och reda" och ett stopp för oseriösa lycksökare går att läsa som en vilja att återgå till det samarbete som partierna hade i friskolekommittén. Där lades grunden för långsiktiga, blocköverskridande reformer som både slår vakt om valfriheten och minimerar marknadskrafternas avigsidor.

Kvaliteten stod då i centrum – det här var så sent som 2013 – i stället för godtyckliga tak på avkastningen som skulle slå stenhårt mot fungerande och uppskattade verksamheter.

Det vore utmärkt om partierna kunde hitta tillbaka dit. Oppositionen borde i alla fall undersöka om regeringen menar allvar. Dags att syna S, och låta Löfven glömma Sjöstedt.

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.