I DN/Synovates väljarbarometer ger de intervjuade både ris och ros åt sina respektive partier och allianser. Den enda statistiskt säkerställda förändringen är att Moderaterna under bara en sommar tappar 3,8 procentenheter. Eller ska man kanske säga under en sommarvecka där Aftonbladet med varierande grad av dunkelhet framförde anklagelser om att en moderat arbetsmarknadsminister köpt sex.

Den förra Synovatemätningen, då Moderaterna fick 33,1 procent, gjordes i juni – ett månadsskifte före Sven Otto Littorins mardrömsvecka. Den andra, som alltså bara gav 29,3 procent, under förra och första halvan av denna vecka. Där ryms alltså både sommartal och sensommarens politiska utspel.

Moderaternas tapp är ungefär lika stort bland kvinnliga som manliga väljare. Det är de medelålders och äldre (45 år och mer) som överger partiet, om nu det säger någonting hur tungt de påstådda sexköpen väger i vågskålen.

En annan tänkbar förklaring är att valdagen närmar sig, att småpartierna inom båda blocken ges bättre utrymme att profilera sig, att allmänborgerliga väljare liksom vänsterväljare får lättare att hitta just ”sitt” parti i takt med att de politiska skiljelinjerna tydliggörs. Eller att de väljer parti utifrån insikten om att inget av blocken lär vinna valet om inte alla alllianspartier når över fyraprocentsspärren. Taktiksympatierna för blockens svagaste kort lär blir större ju närmare valdagen vi kommer.

Huvuddelen av Moderaternas förlorade procentenheter kan sägas ha trillat ned i staplarna hos allianspartierna. Alla tre går upp jämfört med junimätningen, men också med årets tidigare. Centern hamnar med 5,1 procent på samma nivå som sitt årsbästa i mars månad. Kristdemokraterna och Folkpartiet gör sitt bästa resultat under 2010. Dock får samtliga borgerliga utom Moderaterna sämre siffror än i valet 2006.

Att gapet mellan blocken minskat är med nuvarande siffror inte mycket för borgerliga väljare att hänga läpp för. För medan Sverigedemokraterna i junimätningen attraherade 4,6 procent av de tillfrågade väljarna är det nu bara 3,6 som säger sig vilja rösta på partiet om det vore val i dag. För båda allianserna är det viktigare med egen majoritet än att utrymmet till huvudmotståndaren blir stort.

På vänstersidan är bilden av Storpartiet kontra de små betydligt mer splittrad. Socialdemokraterna går fram 1,3 procentenheter, vilket förstås inte är mycket för ett sådant stort parti. Dagens 31,3 procent är fortfarande flera procentenheter sämre än tidigare mätningar och resultatet i Göran Perssons katastrofval 2006. Miljöpartiet däremot fortsätter på den inslagna framgångsstigen och når med sina 10,8 procent dubbelt så högt som i valet för fyra år sedan. Miljöpartiet vinner nya sympatisörer i alla åldersgrupper, 60-plussarna undantagna, medan situationen för Vänsterpartiet är den omvända. Potentiella väljare i alla åldrar flyr partiet som sammantaget inte når upp till mer än 4,4 procent. Den enes bröd…och, ja ni vet.

Redan för ett år sedan talades om att valet 2010 kunde bli ett av de mest spännande. Så här långt har verkligen alla politiskt äventyrslystna blivit bönhörda. Och ingenting talar för att det skulle förändras.

Rejäla förändringar väntar däremot om dagens siffror skulle bli valresultat. Partiledarna i vänsteralliansen kommer att falla som käglor. Det populära språkrörs­paret byts ut enligt partiets eget regelverk. Mona Sahlin som skulle lyfta partiet efter missnöjesvalet med Göran Persson 2006 kan knappast sitta kvar om hon varken förmår vinna val eller attrahera mer än 30 procent av väljarna. Lars Ohly har jämfört med sin företrädare Gudrun Schyman varit en växande katastrof för partiet. I Vänsterpartiets kulisser väntar populära namn som Jonas Sjöstedt och Josefin Brink. I Socialdemokraterna är det sämre ställt med återväxten.

Klart är att ett scenbyte väntar och att flera av huvudrollerna ännu är obesatta. Och att det sannolikt inträffar något som just nu ter sig helt osannolikt.