Islamofober världen över har några teser som ständigt återkommer. Religionen sägs vara dels oföränderlig, dels expansiv. Det finns en enda sorts islam, som är patriarkal och våldsam. Muslimerna påstås ha som mål att genom utvandring och barnafödande hamna i majoritet i Europa och ta över kontinenten helt (den så kallade Eurabia-teorin).
Söndagen medförde två dåliga nyheter för rättrogna islamofober. I Aftonbladet skrev Katrine Kielos en betraktelse över Doug Saunders bok ”The myth of the muslim tide” (Myten om den muslimska vågen), och Sverige Radios ”Godmorgon, världen” besökte den amerikanska rörelsen MPV, Muslimer för progressiva värderingar.
Rörelsen kallar sig ett inkluderande samfund som välkomnar alla som vill arbeta för mänskliga rättigheter och yttrandefrihet samt en tolerant tolkning av islam. Den stöder religionsfrihet samt rätten att konvertera och uttrycka trosuppfattningar som andra kan uppfatta som hädiska.
I december höll till exempel den kända egyptiskamerikanska journalisten Mona Eltahawy ett MPV-seminarium med rubriken ”Befria islam från patriarkatet”.
Hos MPV i Los Angeles ber kvinnor och män tillsammans. Ani Zonneveld, kvinnlig böneledare och talesman, säger i radioinslaget att hon vill omtolka islam för 2000-talet och att fenomen som hedersmord och könsstympning inte har med Koranen att göra. Hon förnekar dock inte religionens problem, utan konstaterar att muslimer måste vara självkritiska och ta strid mot dem som i islams namn begår vålds- och terrordåd, förtrycker kvinnor och förföljer oliktänkande.
MPV kan vara ett uttryck för något av fundamentalisternas mardröm: att amerikaner i allmänhet och kalifornier i synnerhet börjar intressera sig för deras ideologier och religioner. Det är nämligen mycket svårt att upprätthålla ett strikt patriarkat av dogmatiska hierarkier i ett öppet samhälle. Det är ofrånkomligt att urmodiga, stela teser luckras upp när de kommer i kontakt med en modern och föränderlig omvärld.
Just det har inte tillåtits i Mellanösterns diktaturer och teokratier. Gamla världsbilder har fått stå orubbade, gamla tolkningar oemotsagda. Men med nya generationer som växer upp i större frihet kommer alltid nya sanningar, nya ifrågasättanden. Kristendomen förändras och tar sig annorlunda uttryck i olika tidsepoker, länder och församlingar. Samma sak gäller judendomen.
Att tro att muslimer skulle reagera på ett helt annat sätt än sina abrahamitiska kusiner är en märklig fördom, även om det finns skillnader i hur de olika religionerna traditionellt förhållit sig till sina urkunder.
Aftonbladets Katrin Kielos tar med Doug Saunders hjälp fasta på myterna om islam som sprids inte minst av Sverigedemokraterna. Muslimerna i Europa sägs föda fler barn, känna lojalitet med religionen snarare än med sina nya hemländer och inte minst gå runt och planera något slags lömskt muslimskt maktövertagande. Som belägg för det senaste kan man alltid visa något Youtubeklipp på en arg och expansiv imam.
Denna typ av unken retorik är dock enligt Saunders inte något nytt. Den har framförts om många grupper som migrerat till USA, Väst- eller Nordeuropa. Judar och katoliker förknippades med exakt samma saker som muslimerna i dag: rikligt barnafödande, hemliga agendor och en lojalitet som låg någon annanstans än hos ursprungsbefolkningen.
Precis som Ani Zonneveld på MPV konstaterar är islam ingen problem- och konfliktfri religion. Som hos de allra flesta trosläror och ideologier finns en fanatisk minoritet som vill behålla ett bestående maktsystem, som är villig att försvara sin religion med våld och som har en djupt förkastlig syn på oliktänkande.
Men det ”allvarliga muslimska hot” som göder främlingsfientliga partier och rörelser är hjärnspöken. Väderkvarnarna som Sverigedemokrater och andra slåss mot har ändrat skepnad under årens lopp, men väderkvarnar är de likafullt.