Ledare

Segerrusig vänster kan inte kvadrera cirkeln

Alexis Tsipras står på lösan grund.
Alexis Tsipras står på lösan grund. Foto: Petros Giannakouris/AP

Tre fjärdedelar av grekerna vill behålla euron, enligt opinionsmätningarna. Samtidigt verkar de vilja placera vänsterpopulistiska Syriza vid rodret efter nyvalet den 25 januari. Någon egen majoritet blir det knappast, även om det största partiet får 50 bonusplatser i parlamentet, men risken för en Syrizadominerad regering är överhängande. Detta går inte ihop.

Under helgen ryktades det om att Tysklands förbundskansler Angela Merkel kallt räknar med att en Syrizaseger leder till Grexit, utträde ur euron. Officiellt uttrycks det annorlunda: Grekland förväntas leva upp till de åtaganden som krävs för fortsatta räddningslån från EU och IMF. Men att inte göra det är just Syrizaledaren Alexis Tsipras löfte till väljarna.

Ekonomin har krympt med en fjärdedel sedan 2009, arbetslösheten är skyhög, löner och pensioner har sänkts. Att grekerna är trötta på åtstramningarna är begripligt, även om grunden till krisen fanns på hemmaplan i form av vidlyftiga statsutgifter och korruption.

Tsipras förutskickar en kraftig nedskrivning av Greklands skulder. De uppgår till 175 procent av BNP och ingen tror ändå att de kommer att betalas. Här kan kreditgivarna töja på tvångströjan, genom att sänka den redan låga räntan på nödlånen och förlänga deras löptid i evighet. Det skulle inte kallas efterskänkning men vara det i praktiken. Återstår bara att övertyga andra Medelhavsländer om att avstå från att kräva samma behandling.

Men Syriza tänker dessutom ersätta nedskärningarna med allsköns utsvävningar: återställa löner och bidrag till nivån före krisen, införa avgiftsfri el och sjukvård för stora grupper, stoppa privatiseringar och återförstatliga det sålda, kraftigt expandera offentliga sektorn och starta stora investeringar. Allt detta är icke förhandlingsbart, enligt Tsipras.

Kostnaderna på nästan 12 miljarder euro leder till budgetunderskott i samma klass som vid krisens början. Inte alls, påstår Syriza, som säger att bättre skatteuppbörd och pålagor på de rika ska klara biffen.

Detta kan EU och Europeiska centralbanken (ECB) inte gå med på utan att förlora all trovärdighet. Varför skulle Tyskland och andra betala för vänsterpopulisternas överbud utan slut? Och om ECB som väntat snart börjar införskaffa statsobligationer för att motverka deflationstendenserna i Europa lär grekiska papper inte hamna på inköpslistan.

Grexit vållar inte längre samma rädsla. Euron skyddas numera hyggligt från ekonomiska spridningseffekter. Grekland skulle aldrig ha släppts in i valutasamarbetet och mår möjligen bättre utanför. I praktiken blir nyvalet en folkomröstning om euron.