Sverige har över 400 myndigheter, de flesta små. Tillsammans handlar de varor och tjänster för 100 miljarder kronor. Varje år.
Bara en liten del av inköpen sköts gemensamt, i fjol handlade myndigheterna för 7,5 miljarder genom den statliga inköpssamordningen. Den sköts av 11 myndigheter, som alla har egna köpspecialiteter.
Söker du som arbetar på en statlig myndighet skyddsvakter och värdetrans-porter? Då ska du använda ramavtalet som VHS, Verket för högskoleservice, förhandlat fram.
Är du ute efter möbelkädsel och textila mattor? Då är det FMV, försvarets materielverk som skött shoppingen.
Glasögon, mejerivaror och taxiresor? Försvarsmakten. Lantmäteriet står för profilkläder och presentartiklar. Skatteverket för prenumerationer och paketförmedlingstjänster.
Rikspolisstyrelsen har expertisen på annonsförmedling och litteratur.
Den största posten ligger sedan årsskiftet hos Kammarkollegiet, som övertog IT-upphandlingarna från Verva, verket för förvaltningsutveckling, som fanns mellan 1 januari 2006 och 31 december 2008. I fjol köpte statliga myndigheter för nära 3 miljarder genom att beställa från det avtal Verva förhandlat fram. (Inte helt lyckat, på fyra av åtta IT-områden är upphandlingen inställd efter beslut i kammarrätten som står sig.)
Statskontoret har utrett om det går att göra samordningen bättre och effektivare. Myndighetens svar till regeringen är – ja. Bilda en ny myndighet med 60 anställda, föreslog Statskontoret i juni. Möjligheten att fler myndigheter handlar mer tillsammans ökar om man har ett ställe att vända sig till, och ju mer samordning – desto större besparingar. Redan antas, med stora reservationer, staten spara 1,5 miljarder om året på samköp. Prispress för en miljard och färre tjänstemannatimmar åt själva handlandet för resten.
Vän av små och medelstora företag kan fråga sig om gemensam upphandling av stora kontrakt inte slår ut dem till förmån för storföretag. Risken finns, men då får upphandlarna försöka dela upp avtalen i mindre bitar. Och hittills är små och medelstora företag väl representerade bland avtalsparterna, om än i varierande omfattning mellan sektorer.
Om staten inrättar Supershopparna gäller det att vara beredd att betala riktigt höga löner för att skaffa de allra främs-ta analytikerna av IT-behov. För här har många myndigheter gått bort sig under senare år.
Försäkringskassan fick en rak utskällning av Riksrevisionen i april. I rapporten konstateras mångfaldiga brott mot lagen om offentlig upphandling, urusla upphandlingsunderlag och allmän inkompetens.
Dåvarande Krisberedskapsmyndighetens upphandling av ett gemensamt kommunikationssystem för alla blåljusmyndigheter har kantats av förseningar och fördyringar. I augusti kommer försvarsdepartementet därför ha en hearing om Rakel, Radiokommunikation för effektiv ledning.
Försvarsmaktens nya IT-system Prio fungerar illa och Statskontoret hävdar att risknivån höjs för varje nytt steg.
Skatteverket har själv beställt en utvärdering av sin it-verksamhet under 2008. Den läsningen är inte rolig. Verket har 125 procent högre kostnader för förvaltning av IT-system än jämförbara privata och offentliga inrättningar. Det handlar om 40 miljoner för mycket. Procenten är lägre, men diffen hela 115 miljoner när det gäller IT-utveckling.
Maskinparken är dock billig. Och antik. Skatteverket kan behöva hjälp av Super-shopparna.
DN